JAG

Livet är ett puzzel

Fullbordan sker då sista biten faller på plats.

Alla dessa delar som vi samlar på oss från dag ett i det vi kallar livet, ska fogas samman och passas ihop, inte bara från en sida, ibland ÄNNU FLER!

Om vi tittar på struktur så har vi fler sidor, utsida, insida, ovansida undersida, framsida, baksida, samt ytsida.

Är det konstigt då att allt inte kan sammanfogas i ett huj?

Är det konstigt då att alla dessa delar inte kan samverka direkt från start?

Vi vill alla ha smidighet, ett smidigt lätt lullande liv.

Vad lär vi oss då?

På bristningsgränsen är vi alltid som dummast, direkt efter, när tystnaden slår oss, som efter åskstorm, kan vi alltid blicka tillbaka i tomrummet som skapades och bilda nya kloka tankar.

Vad är en puzzelbit?

Det är en beståndsdel som är av högsta vikt för ditt fortsatta liv då du själv valt att infoga den just som en livsavgörande del i din struktur.

Vi väljer bara bitar som vi får ut något av. Positivt eller negativt.

Om vi åter tittar på sidstrukturerna , insida, ovansida undersida, framsida, baksida, samt ytsida, kan vi tillägga de fyra analyssätten, Positiv konstruktiv, positiv destruktiv, Negativ konstruktiv, och negativ destruktiv.

I detta ser vi att dimensioner bortom dimensioner öppnas och skapar för oss möjligheter att göra vårt liv till både rikt och djupt, vi behöver inte leva på YTSIDAN.

Varför lever vi då på den där Ytsidan? Varför ÄR det så viktigt med ytliga detaljer?

Spänningen, och inte bara spänning som i äventyr, utan YTSPÄNNINGEN, vi vågar inte släppa efter och bli den där droppen som släpper sin form och blandar sig med havet...

När vi har tillit, då sker det, till dess lever vi med en högspänning applicerad runt våra tre delar, sinne kropp och själ.

VÅGA SLÄPPA SPÄNNINGEN...Glid ner från YTSIDAN ner i oceanen av liv, beblanda dig med flödet som ständigt vill vidare till nya INRE äventyr, som leder dig vidare framåt uppåt utåt inåt neråt bakåt!!

Vad sker på ytan?

Jo, här matas vårt ego, den falska spegelbilden av hur vi tror att et liv ska levas, med åtrå efter uppmärksamhet, vackra saker och glänsande mynt att skryta med.

Det är lätt att fastna där, ytglansen kan poleras att skimra som en stjärna men stjärnkvaliet kan du ALDRIG nå förrän du når din kärna, din egen kärna av personlighet.

VEM ÄR DU?

Vet du ens det?

Har du vågat prova att se efter? Känna?

När man förlorar kontakten med sin insida och glider runt där uppe på ytan och närs av allt kommersiellt skit som strömmar lättillgängligt genom varenda por vareviga dag, så förlorar du också kontakten med det som är dig kärt.

Dig själv, din familj, dina rötter och din själ!

Din själ har aldrig rum på ytan! Du kan aldrig nå din själ om du inte öppnar upp och släpper ut och släpper in!

Det är DAGS NU!

Att söka sig inåt, att släppa ytspänningen, glida ner i oceanen av liv och utforska JAGET som LÄNGTAR efter identifikation!

VAD ÄR egentligen viktigt?

Kaffekoppens glans eller kaffet däri?

Kärnan, att nå kärnan är HUR ENKELT SOM HELST men man måste våga, man måste VÅGA se och känna och höra, och VILJA veta vad som finns där.

Mina puzzelbitar hamnade i en box, de skakades runt och de föll fel, men jag plockade upp dem allihop...la tillbaka dem i boxen och skakade runt igen...

Det gör ont att plötsligt förlora sitt fäste...det gör ont att förlora sin Ytglans...men vad är det värt när man tappat sin kärna som är den som ger LIV?

När bitarna föll ut...så föll jag med smärta..

Men bit för bit har jag lagt på plats, sett till att de hamnar rätt, med rätt sida mot rätt sida..

Det finns många puzzelbitar kvar att hitta hem till, det finns lika många bitar kvar att hitta alls, det viktiga är, just i detta här, är att inte flyta upp i lättja, att inte släppa taget om kärnan som ger liv, att inte tappa fotfästet och hamna i utkanten av det spända gummibandet, att sträva mot totaliteten och fullkomligheten genom att ha KONTAKT med alla delar som är JAG och att MINNAS endast de goda tingen för att POSITIVT KONSTRUKTIVT bygga upp endast det som gör mig gott.

Mitt val är enkelt. KÄRLEK.

Finns kärlek, finns hopp och då finns även allt annat.

Viljan, tron, hoppet, alla förankrade med YTAN och att KUNNA misslyckas, så vill jag inte ha det.

NOLLTOLERANS

Jag ska VETA att det är bra för mig, annars kan det vara.

Jag är bara ett barn.

Yttre impulser reflekteras i mitt inre Universum.

Jag är bara ett barn som vill lära mig gå.

Livets väg som bit efter bit, tar mig framåt, till mitt vuxna jag, OCH jag har mycket att lära, insikten är där, jag vet hur det är och jag har hittat dörren in.

DET ÄR DET ENDA SOM ÄR VIKTIGT NU.

KÄRLEKEN och dörren in, och att VETA att varje steg från och med nu ENDAST leder mig till mitt inre JAG där jag kan hämta allt som gör mig gott.

Så vill jag ha det och så är det just i detta nu, för jag tänker inte titta bakåt och jag tänker inte titta framåt, jag ser vad jag har och jag lever i det, ger kvalitet till vad som ÄR och håller fast vid mitt inre, slutar putsa min fasad och låter masken ramla av.

Jag är den jag är.

Varken mer eller mindre.