Fullkomlighet
Har ni upplevt det någon gång?
Otaliga författare och poeter har försökt beskriva känslan, få har lyckats, man måste uppleva den.
Ibland bara sker det, denna sällsynta upplevelse, den bara finns, finns för att ge upplevelsen av totalitet.
I vissa Religioner sägs det att man i de få sekunder det varar, då är man i kontakt med Gud/Gudinnan, och endast den upplyste står i ständig relation till detta tillstånd.
Det kan komma närsomhelst, när man lyssnar på musik, vandrar i naturen, ser på ett barn, håller om sin älskade, hjärta mot hjärta.
I kontakt med alltet.
Med Gud.
Med Kärleken!
Har Ni någon gång upplevt detta? Beskriv gärna!
Jag minns som barn, när jag gick i skogen på somrarna, då nådde jag detta tillstånd ofta, ibland på Blommeröd, på morgonen, med kaffekoppen i handen blickande ut över skogen, då kom känslan, sakta och trygg, mäktigt.
Och lite senare i livet, då och då har jag upplevt makten i totaliteten, sammansmältningen när den är som dyrbarast, högst och heligast.
Jag är lyckligt lottad.
Fantastiskt rik.
För jag har upplevt det.
Och det gör att jag i det blir rädd om vad jag har, gör allt för att vårda det som är av värde.
Jag lever i sanning för att vara nära sanningen, för endast i sanning kan totalitet skapas, och endast med sanning kan man uppnå den högsta kärleken.
För alltid.
I evighet.
Från mig.
Otaliga författare och poeter har försökt beskriva känslan, få har lyckats, man måste uppleva den.
Ibland bara sker det, denna sällsynta upplevelse, den bara finns, finns för att ge upplevelsen av totalitet.
I vissa Religioner sägs det att man i de få sekunder det varar, då är man i kontakt med Gud/Gudinnan, och endast den upplyste står i ständig relation till detta tillstånd.
Det kan komma närsomhelst, när man lyssnar på musik, vandrar i naturen, ser på ett barn, håller om sin älskade, hjärta mot hjärta.
I kontakt med alltet.
Med Gud.
Med Kärleken!
Har Ni någon gång upplevt detta? Beskriv gärna!
Jag minns som barn, när jag gick i skogen på somrarna, då nådde jag detta tillstånd ofta, ibland på Blommeröd, på morgonen, med kaffekoppen i handen blickande ut över skogen, då kom känslan, sakta och trygg, mäktigt.
Och lite senare i livet, då och då har jag upplevt makten i totaliteten, sammansmältningen när den är som dyrbarast, högst och heligast.
Jag är lyckligt lottad.
Fantastiskt rik.
För jag har upplevt det.
Och det gör att jag i det blir rädd om vad jag har, gör allt för att vårda det som är av värde.
Jag lever i sanning för att vara nära sanningen, för endast i sanning kan totalitet skapas, och endast med sanning kan man uppnå den högsta kärleken.
För alltid.
I evighet.
Från mig.
Kommentarer
Postat av: Emelie
Jo den har upplevts några gånger. Ibland när jag går på alvaret i hästhagen och bara känner nuet, lugnet och tryggheten. Eller när jag somnar med katten i famnen. Eller som i våras när det hade tagit slut med han den där. Och mr N som fanns där för två år sen, och lite på vägen med. Kom tillbaka sov hos mig och bara höllt om mig hela natten. Då var det som det bara vaknade i mig. Och jag kände att hela hjärtat bara läkte.
Trackback