jAG ÄR
En sak vi behöver förstå i strävan att bli någon är, att vi redan är den någon som vi söker, det medför att istället för att söka och söka och sträva är det bara att stanna upp och acceptera, se, uppleva och lära känna dig själv, för att, du, precis du är ju redan den du är!
I strävan efter uppmärksamhet och att synas, att lyckas och att vara någon utåt, så missar vi ofta en stor detalj, oss själva.
Är inte detta då ganska ironiskt?
Vi ÄR ju där, precis hela tiden, för oss själva att lära känna, varför leta på landet efter höghus när du bor i stan?
Det är fascinerande, att sökandet efter sig själv så ofta utförs där man själv inte ens är, man reser, letar, betalar dyra pengar för coacher som ska peka i rätt riktning, läser böcker om självförverkligande, går kurser, och letar vidare, när det enda man behöver göra är att stanna upp. Ta ett andetag eller två och helt enkelt acceptera.
Jag ÄR.
Jag har glimtat om vem jag är, och jag gillar inte alls det jag ser. Då är det lättare att blunda och skrika och låtsas som att man är någon helt annan.
En strävan efter att konstant försöka vara någon annan eftersom det är så man tror att folk vill att man ska vara??
Stånga sig blodig.
Jag har slutat med det....
Går åt så jädra mycket plåster.
Jag tror faktiskt jag hittat mig själv.
Jag gick nog förbi henne lite förut på vägen.
Men ja efter lite snubbel så sitter man där och inser att hallå här är jag ju !