Lyssna!
Eller är du en god talare?
Kan man vara både och?
Och
Vad sker om man inte kan lyssna?
.....
Kan du sätta ditt jag åt sidan och lyssna? Vara passiv, bereda ett tomt område för den du lyssnar på och helt ägna dig åt den personen ett tag?
Eller
Lägger du alljämt in personliga funderingar OCH värderingar under samtalets gång?
Vänder du orden till dig själv och mäter/jämför/analyserar under samtalets gång?
Det är en konst i sig att lyssna.
Att vara helt passiv, tom, helt öppen för talarens ord, att utan värderingar släppa in information och under tiden helt enkelt hålla tyst! Vara tyst!
Att avbryta talaren är detsamma som att nedvärdera och underminera talarens identitet och jag. Detta medför i sig att du själv som sk. lyssnare inte värdesätter situationen "samtal" och i sig, inte värdesätter dig själv som lyssnare.
En konversation sprungen ur ett samtal där den ena eller båda inte lyssnar kan lika bra vara, det är endast slösera med värdefull tid.
Fundera lite!
Hur värdesätter du den du talar med? Är det av vikt att lyssna och förstå den information som ges?
Eller
Är det viktiga din egen röst, åsikt och sanning?
Lär man sig av livet om man inte lyssnar?
Och om man inte lyssnar på en person, lyssnar man då på fler?
Eller
I ännu större perspektiv...
Lyssnar du då ens på dig själv?
Dagens övning:
Stanna upp och LYSSNA, var passiv och SLÄPP IN för att FÖRSTÅ information.
Det går nog i vågor. Ibland känner jag att jag lyssnar. Ibland kommer jag på mig själv att hallå vad gör du nu? Lyssna! Detta sker mest när jag är så in i bombens uppe i varv.
Tack för påminnelse :)
Hoppas det går bra med lilla Fuxan idag.
KRAM
Jag är nog en lyssnare... men ibland kommer jag på mig själv att jag tappat hörseln... jag sitter och drömmer i stället för att lyssna... hemskt men sant... är nog bättre på det nu för tiden mot för när jag var yngre...
Tänker på er idag och hoppas det går bra med älskade hästen... förstår hur du känner .... nästan en liknande händelse för mig med en hund.... jag hade lovat en sak ´som inte kunde hållas till fullo...så hemskt.
Alltså, jag måste lägga handen på hjärtat och erkänna. Jag är nog dålig på att bara lyssna. Jag är av sådan natur att allt ska brytas ned och analyseras, alla intryck måste gå igenom nogrann undersökning, allt jag hör måste funderas över.
Lyssna gör jag, jag hör och tar till mig. Men allt jag hör måste jag analysera. Jag har tyvärr den dåliga smaken att ofta dra jämförelser till mig själv, komma med synvinklar och argument.
Jag är en obotlig snackare, jag skulle kunna prata konstant och hela tiden. Jag kan inte säga något med bara en mening utan allt kommer som ett helt hav av ord.
Jag är dock riktigt duktig på att ta order, så be mig att hålla truten så klarar jag av det.
Så mitt problem är inte att jag inte lyssnar.
Utan att jag måste analysera sönder precis allt.
Jag övar på saken ;)