Mitt nya Jag
Jag tänkte ta tag i mitt hår.
Mitt hår går med mina ostyriga halvlockar till världshistorien.
SANT
Men inte så kul.
Mitt hår är som hästtagel, jag har endast pli på det när det är skitigt.
Och hur kul är det då.
Nytvättat ligger sanningen väldigt nära Madame Häx - i sin värsta look.
Uppsatt kan man ju ha det och det har jag också, men det är TUNGT!
Jag har förvisso tappat 1 kilo hår av allt barnafödande jag gått igenom, det VAR värre förr! Promise!
Men så till saken.
Jag vill klippa mig.
Men det vill jag alltid när håret når en viss längd. Och det har det gjort nu.
Det som sker då är att det inträffar en våldsat smärtsam ÅNGERVECKA precis efter.
Sen i denna smärtsamma upplevelse utspelar sig alltid samma sak.
Det dyker upp en massa tjejer (Tom. killar) på stan med LÅNGT välvårdat VACKERT hår..och jag får då FÖR MIG att det var ju precis så mitt hår såg ut! VARFÖR i hela friden klippte jag mig?
Så
Om jag nu skrider till verket och nyttjar följande tingest:
Så kommer det ett utspel som heter duga, och orkar jag med det? Orkar någon annan med att höra på mitt gnäll i 2 år tills det förbenade håret vuxit ut igen, lagom tills jag vill klippa mig igen?
Dilemma?
Svar ja.
I-lands problem?
JAAA.. Jag vet!
Men tänk vad jag går miste om om jag INTE klipper mig! Då vet jag ju inte om jag blivit gammal nog att INTE gnälla eller falla ihop i en blöt hög för att jag gjort något så skitdumt som att klippa av mig allt det håret som faktiskt, jo, faktiskt är ganska fint när jag väl får tummen loss och FIXAR till det!
Pust. sen är det ju inte bara det.
Vi har ju det där med färgen också..
Jag vill gärna ha det lite ljusare...
Kanske slingor?
Kanske rentav en halvljus Bob med fräsha slingor i lugg?
Eller inte.
Eller helt enkelt bara se till att tvätta skiten idag och vara nöjd med vad jag har.
Kanske köpa ett par nya stövlar i stället.
När gjorde Ni en hårmakeover senast?
Haha, precis, exakt, sådan ångest får jag också! Jag kunde ha skrivit det inlägget rakt upp och ned.
Mitt största problem är dock: Lugg!
Jag får med jämna mellanrum sug att klippa lugg. Eftersom jag ÄR född en spontan jävel så hinner det inte gå mer än 5 sekunder så har jag lugg, och ångrar mig, lika mycket varje gång. Så använder jag hårsprang, hårnålar, allt... för att gömma den förbannade luggen.
Det är bara någon vecka sedan jag klippte mig sist. Dock inte lugg, klippte av två dm och gjorde etappklippning. :)
Ok...det här var faktiskt lite läskigt.
För det är dags för mig också idag haha. Tanken var så i alla fall, men om jag orkar...njae, det är ju en annan femma. Till skillnad mot dig har jag hypertunna hårstrån , och de senaste månaderna har jag lockarna från helvetet...det GÅR inte att hantera - alls! Är dock lite rädd för att klippa för kort...just med tanke på hur svårt det är hantera i vanliga fall, och frågan är hur det kommer att gå med alla lockarna? Har jag otur blir det värsta afrofrisyren. Fast det kanske jag hade passat i, vad vet jag skrattar.
Om jag är förvånad? Absolut inte. Vi har en viss tendens att göra saker samtidigt, alltid...gaah.
Jag har lyckats hålla mina totala förändringslustar stången i ca 20 år. Det var då jag senast klippte mig kort/uppklippt. Och ångrade mig gruvligt. Däremot växlar jag tämligen friskt mellan långt och kortare långt hår respektive lugg/inte lugg...
Jag tror att en del av traumat kring kortklippt hår var att min mamma envisades med att ha mig pojkklippt när jag var liten. Min högsta önskan var att ha långt hår, men hon tyckte att jag hade för tunnt hår och klippte mig pojkklippt... :(
Nu i vuxen ålder har jag tappat mycket hår - första gångerna efter barnafödande, men sedan pga stress.
Sedan ett par år har en del av håret kommit tillbaka, men jag kommer aldrig få så där tjockt och härligt hår som exempelvis min syster har.
... livet är lite orättvist... jag har tunt och självrakt hår - min syster har tjockt och självlockigt hår... ... och vi båda skulle helst vilja byta med varandra... ... eller åtminstone få blanda och ge och få något mittemellan...