Osynlig
Det är TRIST att vara osynlig.
Men du?
Det finns ALLTID någon som ser dig, även om det inte är den som DU vill ska se dig.
Det är inte alltid kul att vara fullt synlig heller....lite sådär lagom mitt emellan är bäst!
Känner ni er osynliga?
Ibland så, kanske inte osynlig, men obetydlig.
Det känns som att det inte spelar någon roll vad man säger eller vad man gör, för vem finns där att lyssna? Ta till sig?
Varför sliter jag fram dammsugaren varenda dag när det ändå är stökigt igen efter 2 timmar och ingen, ingen någonsin säger "Fan Lina, du är stark som orkar och vill".
Varför gör jag mig besväret att ringa och smsa mina vänner för att försäkra mig om att alla mår bra, varför bemödar jag mig att bjuda över dem på tjejkvällar, utekvällar, hemlagad mat och gott vin, när jag ändå får reda på i efterhand att tjejgänget åkt iväg på kryssning utan att ens fråga mig om jag är ledig och kan följa med.
Och varför fortsätter jag i det läget att ställa upp? Svara när de ringer och är ledsna nattetid? Erbjuda sängplats när de bråkat med pojkvänner?
Varför flaxar man fram och tillbaka för att hjälpa alla, när man får tvärnej när man behöver något tillbaka?
Och inte ens ett tack för mödan.
Varför? Varför? Varför?
Förlåt, men jag är nog lite ledsen idag.
Nu har jag lagt upp en nu filmrecension i min blogg, spana in den om du vill :D
Tyck till om killarnas höstmode på min blogg :)
Behöver åsikter från tjejer också! ;D