JAG

Jag hade lovat dig, en fin ålderdom, ett lugnt liv och ett liv utan fler bebisar att bära eller ta hand om.

Vi vet ju båda vilket jobb det sistnämnda är *s*

Du skulle bära mig, rädd för höjder som jag är, över stock o sten och vi skulle utforska strand och skog ihop.

Tjejerna skulle turas om att åka häst på dig och du skulle förnöjsamt visa dem rätt och fel.

Detta visste vi, detta var vårt kommande liv, så skulle det bli.

Jag hade lovat dig, gett dig ett löfte, inga fler bebisar, bara en mkt god ålderdom, med massor av mys och finlir.

Så blir det inte nu.

Hur ska jag kunna se in i dina ögon i morgon när transporten kommer, hur ska jag kunna säga, jo, du, nu ska du bli avelssto igen, hur tar man tillbaka sådant man lovat?

Men, lilla fina goa Fluxa, du är inte min och jag är inte din, så din ålderdom får du spendera där du hör hemma, jag kan bara hoppas och önska för din skull att du får det precis så som du vill.


Värdighet och Frid.


Jag kommer att sakna ihjäl mig.