Måndag
Jag VILL OCKSÅ packa upp alla mina saker, hinna hänga upp allt. packa upp kursmaterial o allt som står här o hänger som en plåga över mig..men det där lilla trollet som springer runt här i gåstolen tar sin lilla tid och uppmärksamhet, men jag gillar inte att det snart bara är mina jävla lådor som står här för jag har slitit varg för att få undan här jag med.
sur
blir jag
För jag vet att snart är allt undan, fint o prydligt, förutom mitt skit. Hur kul är det då. Inte ens en kopp kaffe, som jag I ALLA ÅR behövt få dricka ifred, en stund varje morgon, har jag ro med nu.
Nej, jag klagar INTE, jag behöver för mig själv bara få beskriva en struktur som behöver arbetas med.
Min EGNA stund på morgonen behövs för att jag ska existera...
Och då kommer jag osökt men utsökt in på dagens UTMANING från Lina (Sequence.se)
Ta en bild på:
Sinnesro, lycka och existens
Jag kan garantera att just nu skulle den bilden vara på mig själv, drickandes en kopp kaffe i TYSTNAD, medan jag tittade på soluppgången.
Nu är det inte så och nu är det inte Sinnesro, lycka och existens
Utan bara en jävla massa att göra och inte innefattar det något för mig själv.
Det är ypperligt korkat med en sådan avsaknad av struktur eftersom det gör mig pisseirriterad.
Jag har i alla fall lite konsultationer idag, några att göra klart (Låter bra va ;) och en som kommer hit, det gör att jag mår BRA och känner Kreativitet igen.
Och
Just nu är jag trött på att säga AJ AJ AJ AJ AJ konstant till en åttamånaders klåfingrig blåögd trollunge så en spjälsäng eller lekhage ska garanterat inhandlas ÄVEN till kontoret.
Hoppas Ni har det bra därute allihop, skulle jag ge er en utmaning allihop skulle det vara en som reflekterar precis vad jag behöver själv idag.
Försök att se livet lite positivt va?
Så.
Andra koppen Kaffe nu och snart så är jag snäll o trevlig igen.
Fortsätter med
Aj aj! Ajaj! Fy på sig! Aj aj!
Muttrar.
*
Om det är någon tröst, sitter jag som du bland kartonger, nyflyttad. Phu! Men kaffet är gott o solen skiner :) I Ljus//Wynja
Känner igen det där....
Man känner sig till slut som ett enda stort "AJAJAJ"!
Sinnesro...
Ja du..
Kram på du!!!
Jag känner dig, rakt in i hjärtat när jag läser ditt inlägg. Li var 6 månader när vi flyttade till denna lägenhet.... allt är FORTFARANDE inte klart. Ett ÅR Sedan, hur jag än förmår mig så hinner jag inte, det ska målas. När ska det hinnas med tillsammans med fröken klåfinger? :-) Jag måste köpa möbler, fast där är det bara min taskigt snåla ekonomi som säger nej.
Och detta Nej:ande, Ajabaja;nde. Jag älskar den ungen så jag blir tokig, oh. my. good. vad hon kan vara jävlig!
Jag ser mitt temperament i henne, när jag varnande lyfter ett finger när hon är på väg in med handen i skivaren, och hon tittar på mig, med den trotsigaste blicken som världen någonsin sett, och trycker in handen ändå.
När hon fått tag i någons mobiltelefon, och hon vet att tiden är knapp för nu tas den i från mig, hur hon i PANIK trycker ned alla knappar för att jag ska minsann hinna med att pajja så mycket jag bara kan.
Och Värre blir det, har jag hört. :-)
Visst är dom alldeles underbara?
Det går över!!
Lovar!!!