Fredagen går mot sitt slut.

Hur kan en så seg dag ha så många händelsemoment?

Jag tog ett svårt kliv idag, inte åt sidan, inte bakåt utan rakt in i framtiden. Jag trodde inte jag skulle kunna tänka en tanke framåt idag, men jo, plötsligt stod jag där, satt jag där, fanns jag där.

Inte alls som jag trodde

MKT mkt MkT mkt MYCKET mycket  Jävligare än vad jag trodde.


Jag känner alltså finns jag. Inte är det mkt men värmen av att träffa en fin person idag kan ingen ta ifrån mig.


Godnatt.





Kommentarer
Postat av: Mie

Ett svårt kliv, men det är åt rätt håll.

Framåt.



Bra.



Glöm inte att andas.

2009-02-07 @ 09:16:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback