JAG

Några gula dagar

Såhär in på det nya året, upplevelsen av de gula dagarna som gått, har inte bara gett mig en insikt värd sitt namn, utan också en förståelse för vad jag som person och själ kommer att gå igenom, en glimt och en vink av vad det gula året kan komma att betyda för mig.

När styrkan ska stärkas. Allt blir starkare, även de dåliga egenskaperna.

För att kunna avlägsna, ta bort ens dåliga egenskaper behöver man ta upp dem till ytan, syna dem i sömmarna, leva ut dem för att kunna släppa o gå vidare.

Jag är väl medveten om detta och jag kan på ett medvetet plan jobba med det.

De människor vi umgås med, lever med och har relationer till genomgår samma process som vi själva i just detta nu, därför är det också viktigt att se över speglingar. Är detta verkligen mina egenskaper eller är det speglingar av någon annans som jag fångar upp o nyttjar eller är det så att vi har liknande egenskaper som triggar varandra?

I det gula året förstärks allting och det gäller här då att bli mer bestämd, ta beslut som är mer jordade och att i den nya styrkan orka hålla kvar det som är bra.

Jag vet att jag i perioder har lätt för att se allting negativt. Detta är en egenskap jag jobbat med varje gång det kommit upp till ytan men låtit bli att se över när livet varit glatt.

Jag vet också att när jag inte är helt bekväm eller när situationer i livet inte är helt smidiga då poppar det upp igen och jag har lätt för att se allting from a negative point of view.

Jag funderar här på upplevelser, upplevelser ensam eller med andra spelar ingen roll, och jag funderar över erfarenheter när de är så många att de kanske hindrar mig att uppskatta vad jag har här, mitt framför min näsa?

Jag är kräsen, då jag rest så otroligt mycket och faktiskt haft det väldigt bra stundvis samt mer och mer i mitt liv. Jag har mer och mer bejakat värme lycka och harmoni samt överflöd och märkt att i ett flow kan jag njuta och slappna av.

Men ack så snabbt jag kan vara tillbaka och peka på det som är trist kallt eller blä över huvud taget bara för att till mig själv säga, "Du är inte värd detta din lilla obetydliga fula person"

Just i det skedet tycker jag precis så och det betyder att jag vips! Stänger för ett vidare flöde av överflöd.

Är man inte värd det får man inte det i heller. Punkt.

Jag startade en för mig viktig diskussion med Simon igår, på bussen hem från Paralimni, det slog mig ganska så rejält och gav mig en stor insikt i något jag ju förvisso redan vet. Jag kan bara vara nöjd om jag accepterar nuet och följer med i flödet. Jag vet ju det.

Men som jag sa till Simon, tänk, tänk tanken om vi skulle åka till ett vinslott i Frankrike, där de erbjöd hästar att rida om dagarna. Hur skulle det vara för mig? Skulle jag ens kunna uppskatta de? Hade jag inte bara tittat ner på de dåligt anpassade sadlarna, de dåligt skodda hovarna, den tunna omusklade rygglinjen, det fel tillpassade bettet, etc etc etc etc och mitt i allt det förmodligen blivit svinarg om någon berättat hur jag skulle rida den stackars hästen.

Jag kan skratta till när jag läser detta, diskuterar det, men det ligger ganska mycket allvar bakom, det är som att gå med Simon på Restaurang. Vad kan överträffa, tillfredställa, upplyfta ens egen professionalism?

Ger det en något alls att besöka ställen där de utövar samma sak som en själv när man själv tycker att man är bäst i världen? Sagt med en glimt i ögat och pilen helt riktad på mig själv, ungefär som ett besök på vilken hästtävling som helst där jag sitter och ojar mig över hästens form.

Skärp till mig liksom!

Resor av olika slag ger olika insikter, men den viktigaste resan kommer alltid att vara resan i det egna jaget. För att uppskatta något på utsidan behöver vi börja med att uppskatta den egna livsprocessen som konstant tar plats på insidan.

Semester kan betyda så otroligt mycket mer än sol och bad, det kan betyda en stilla stund, ensam, i tystnad, för att åter hitta tillbaka till sin egen andning, höra sin egen puls, tänka sina egna tankar.

Jag har haft två fina veckor här på Cypern, tiden här har visat mig otroligt mycket vad som sker i mitt liv just nu. Så mycket positivt och så mycket fint som händer precis här och nu,det är synd att fokusera på något annat än allt det som är bra. Olika perspektiv är nyttigt att uppleva men den enda gången vi kan ha lycka i nuet är när vi bejakar lycka på insidan.

Tack för en otroligt fin 2 veckors - insikt som stärkt tron på mitt eget jag i det gula år som vi nu trätt in i!

Cypern är fint, vackert och speciellt, och jag vet varför jag, i mitt jag i just detta nu hamnade här, och det har för mig många och långa steg framåt i denna virvelvind av Liv.

Tack!