Torsdag

Kort natt. endast 5 timmars sömn, det räcker inte för mig. Hur jag ska kunna åka tåg i 8 timmar för att direkt gå och jobba i 3 timmar med ett stort föredrag är för mig en gåta just nu. Dessutom kan jag inte som jag brukar, sova på tåget, då lilla Eh ska vara med och regera och jag ju inte kan somna ifrån henne. såklart.

Sömnbehovet för mig är stort, är jag onormal? Jag behöver 9 timmars sömn för att må bra, oftast blir det endast 7, detta känns konstant i min kropp och alltid somnar jag i soffan på kvällen, det slår sällan fel.

Jag har alltid sovit middag en timme mitt på dagen dessutom, direkt efter Lunch, den rytmen kan jag dock inte få att passa in just nu, men min sömn måste jag ta tag i, annars bryts min kropp ihop totalt som en torr bunt med kvistar snart.

Klockan 4 gick jag upp idag, för mig är det inga som helst problem, jag älskar att vara uppe tidigt, men det känns att timmen blev sen, och det kommer att sitta i minst 2 dagar. Osmart att inte sova när jag borde.

Jag vet att en bra rutin är att vänta, med allt hemma på gården och med vårens värme som stundar så vet jag, det blir snart bättre.

Mitt i vägskäl så brukar allt besvärligt vara lite tydligare. Jag har min egen kropp som mätsticka här, det blir stora protester så fort något inte flyter på som det ska. Och att flytta eller att leva i psykisk eller fysisk stress är inte ok, jag är otroligt beroende av bra rutiner, min kropp har inte det just nu och då har jag ingen kropp. Allt är så gott som ett stort smärttillstånd.

Jag skulle kunna säga att Fibron är borta, och det är den, tills den kommer tillbaka. Jag skulle kunna säga att hästallergin är puts väck, och det är den, tills den visar sig. Jag skulle kunna säga att migränen lyser med sin frånvaro, och det gör den, tills den slår till. Febern likaså, det är sällan numera den hälsar på, eller ledernas degenerationsprocess, det stoppar alltid upp så fort livet flyter, just nu visar min kropp något helt annat. Troligtvis är det många lager av skit som ska skalas bort i samband med ännu en flytt, ännu mer stress i alla dessa deadlines, struktureringar för barn, skolor, ekonomi, etc. Helt enkelt, jag har som alla andra helt vanliga livsproblem, kanske löser jag dem lite annorlunda och kanske känner jag av dem på ett sätt som många höjer på sina ögonbryn för, men, just nu kan jag säga sitter dagens resa i min ländrygg, och det var ju också en jävla dum placering eftersom jag måste sitta rakt upp och ner i 8 timmar MED en bebis i famnen. Grattis och lycka till.

Jag är glad, för jag lever i mitt eget tycke utanför samhällets största krav på normer, jag vågar gå lite egna vägar och göra det på mitt vis, ja, att leva alltså. Men jag har också lärt mig att livet blir trevligare om man anpassar sig, och det är just där jag förmodligen har 40 år till att öva mig på, att strukturera en anpassning som min kriopp tycker om att följa och som fungerar i ur och skur. Att leva med människor är inga problem, vem vill leva ensam liksom, inte jag, men jag är individualist och jag tar stor plats, även när jag gör mig minimal för att passa in i destruktiva stunder, så tar jag stor plats, då breddar jag ut mig på alla håll, och det är då kroppen signalerar, hallå, STOPP.

Så, läxan för en tid framåt är, sömn, sömn i strukturerad form, utan avbrott, i lugn, struktur, samtal och social anpassning till nya former.

Jag lär mig massor varje dag, så mycket så att jag egentligen inte kan ta in allt, och just i de momenten känner jag att jag bara vill stanna upp, stå still och känne efter, vad är bra för mig? Vad behöver jag?

Dax att dricka upp kaffet och packa min väska. Tyskland väntar.

Kommentarer
Postat av: Mie

Sova är bra.

Jag sover som en kratta just nu, men har förhoppning om att det ska rätta till sig...



Lycka till i Tyskland!!!!

Postat av: M-L

Vad tror du om lite taktilt lite oftare, nu när avståndet blir kortare. Det har ju en viss effekt på dig lärde vi ju oss. Om du vill köper jag hem lite regnbågsfärg.

Ha det gott och var rädd om dig.

Kram.

2009-03-12 @ 10:35:37
Postat av: Lina

Jag tycker inte du är det minsta konstig, jag har också ett enormt stort sömnbehov. Dock är det sällan jag får sova ens hälften av den tiden. (Jag snittsover 4 tim/natt och jag behöver absolut minst 8) För mig blir det en ond cirkel, ångest, oro, funderingar eller Li håller mig vaken, sömnbristen slår ut kroppen hårt, jag blir sjuk, får feber, migrän, nästäppa, ond hals, ont i rygg, axlar, handleder, knän och nacke - smärtorna och krämporna gör det svårt att sova = sömnen störs än mer.



Vad jag själv, personligen, skulle behöva är ett andrum. Total avkoppling en timme om dagen, där ingen får eller kan störa. Jag har försökt meditera, jag måste göra det helt fel, för jag blir stressad, känner mig konstig, får inte alls någon ro. Andningsövningar, pilates, långa bad. Visst är det skönt, men mitt huvud kopplas ändå inte ifrån. För mig är kameran nyckeln till avkoppling, det finns ingen annan gång jag kan släppa all oro och psykisk stress, som när jag får fotografera. Därför försöker jag omstrukturera mitt liv, därför försöker jag snåla allt jag kan, därför går jag på möten hos potensiella finansiärer som ständigt säger nej. Fast det är pissjobbigt, psykiskt tungt att stå still, för jag vet att det kommer ge mig något, tillslut, om bara något alldeles litet som puffar in mig på den banan, då jag har råd att köpa min egen kamera, min egen utrustning, så jag kan få göra det jag älskar mest i hela världen, varje dag, året om.



Jag tycker så klart att mitt liv är skitjobbigt just nu, det känns som att jag knackar dörr för mitt liv, men ingen öppnar.



Men jag tycker ändå det är skönt, för jag VET vad jag behöver för att fungera och mår bra. Jag VET vad som fattas mig. Jag har ett mål, och jag vet att det snart är någon som öppnar, om jag inte bryter mig in.



Det är så skönt att veta, för det finns så många som inte har en aning.



2009-03-12 @ 13:25:25
URL: http://www.sequence.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback