JAG

∞

Fysisk attraktion och kontakt är en sak, men att bli vidrörd på insidan, ger mersmak och lämnar mig allt annat än oberörd.



Så skrev jag då. Hemkommen från ett möte som skulle förändra hela mitt liv och lite till.


Jag mötte mannen i mitt liv och idag, exakt två år senare vet jag vad den bussresan in till Malmö gett och betytt för mig.










Ikväll ska vi fira på vårt favoritställe tillsammans med lilla Eh som såklart är med överallt.

Vi som aldrig skulle ha barn.

*Skratta*

Jag skulle aldrig bo i stan heller eller någonsin gifta mig igen så..

Ja så det kan bli.

Jag har bara en sak att säga.


I LOVE YOU.


Carola

Klockan ringde 4.

Jag stängde av den och somnade om.

Något i mig sa:

"Kolla klockan kolla klockan kolla klockan"

Så gjorde jag.

Och kom på.

Fan, jag ska ju upp!


Pust.


Kaffet är starkt och Simon fixar frukost.


Vem äter frukost såhär dax?


Snart jag tydligen.


Förresten.


Vem går upp o gör frukost till någon annan klockan 4 på morgonen?


Simon.  (Jag skulle aldrig göra det)


Det är Kärlek det.


Härlig Fredag alla!

Vad är en sak, ett ting, en grej?

Vad är det mer än det värde man själv ger?

Vad kan en sak betyda i värde för ens liv?




Vad är ett liv, en historia, en berättelse?

Vad är det mer än det värde man själv ger?

Vad kan en sak betyda i värde för ens liv?



I vilken del sitter hjärtat på en sak?

Vem bestämmer om ord är bra eller dåliga?

Vem utger sig för att kunna mäta kärlek oavsett avsändare?




I vilken del sitter hjärtat på mig?

Vem bestämmer om det jag säger är bra eller dåligt?

Vem kan döma vad jag känner om jag känner när jag känner?



I min själ som så borttryckt bortryckt bit för bit förringat bit för bit förtvingat bit för bit bespottat bit för bit bortlottat.....lämnat, utslängt..kastat, använt, förbrukat.....

Så finns en plats som innehåller

ett levande liv ett levande jag i liv med hjärta och själ och ögon som ser, öron som hör, hud som känner och hjärta som knyter band som också kan brista..

Med band som brustit

Band som ingen nål och tråd i världen kan laga

Tystnad.

Endast tystnad.

Endast liv i tystnad och lugn och i kärlek.

Jag tittar på flickornas lugna ansikten, det är så nu. lugnt och tyst.

Och varmt.


Och Vi.

Hon kom till mig i drömmen igår, travade in och la sitt fantastiskt vackra huvud i min famn. Så stod vi så. Bara helt stilla.

I går på dagen hittade jag mappen med alla bilder där jag red henne, träffade henne första gången, Julia pysslade med henne, mfl.

I morse hade jag ett meddelande att vänta.

"Hon är till salu"

Snabbt, utan att andas, letade jag upp annonsen, den har legat ute länge, tänk om hon är såld?

Jag dör då.

Mitt hjärta fattas henne, mitt liv har ett tomrum, min själ är livlös. Jag behöver känna din päls se in i dina ögon efter klokskap, bäras av dig se mina barn och andras barn bäras av dig, vi vill att du flyttar med oss och hjälper barn och vuxna att bli ödmjuka ryttare, vi saknar ihjäl oss, alla saknar dig, INGEN kan ersätta en häst som du.

Nu står bara mitt hopp till Universum, dels att du inte är såld, dels att det ramlar ner precis så mkt pengar, just här och nu som din ägare vill ha för dig.

Jag fortsätter hålla andan...och mina tummar. Och min gråt.




Lilla gumman.

Lilla skruttiga rådjursögat.

♥

♥♥




Snart bär det av igen!!!

Att göra val

För att spinna vidare på att "försöka" och att "göra", skillnaden däremellan samt olikheterna som dessa två vitt skilda tankebanor skapar så vill jag belysa ordet samt handlingen "Val"

Att välja.

Det är en Universell skillnad mellan att vilja välja och att faktiskt, välja.

Jag vill välja en ljus väg i livet med både det ena och det andra som kantar min väg,

Eller

Jag väljer en ljus väg i livet som är kantat med det och det och det.Specifikt.

DAGS att lägga om och strukturera lite tankeverksamhet. Dags att sätta ner foten för sig själv och börja göra val man medvetet vill, dags att ta tag i det där livet och beskriva sin egens sannings väg.

Dags att införa NOLLTOLERANS och dags att städa bort allt brus som ändå bara stör.

Vad ska ni börja med?

Söndag

Kallt. Blåsigt. En övergångsdag. Tankar som trätt in under natten tar upp hela ytan. Letar sig in i varenda fri vrå av hjärnan. Sprider sig. Lägger sig som ett lugn. Nu vet jag. Nu ska jag.

Som en karamell. Med silkespapper. Glänsande yta, stramt, glittrande till synes perfekt, men när man öppnat skiten o biter i den så sprider sig en blandad bitter söt och vämjelig smak som gör att man vill inget annat än att spotta ut.

Liknelsen passar in som mall på både det ena och det andra. Fritt att använda. Varsågod.

Jag vill belysa ordet försök. Hela tiden alltid och överallt hör man ordet "Försök" använt, nyttjat böjt och slängt till precis och i precis vilken mening som helst. Är det jordens sämsta ord?

Betänk din egen vokabulär, ditt eget förråd av byggstenarna ord, ifall du ej hade detta lilla ord att tillgå. Hur skulle ditt liv se ut? Hur skulle du agera dagligen i ditt liv om avsaknaden var total?

Försök, Försökt, Försöka eller varför inte helt enkelt göra?

?

Som den enklaste av ursäkter kommer man tydligen alltid undan med ordet och som det enklaste av görande så slipper man tydligen undan med ett ryck på sina axlar och ett "Jag försökte i alla fall"

Fy FAN så tröttsamt!

VARFÖR kan man inte alltid och konstant bara göra???

Varför är människan i sin litenhet så svag att hon (Eller för all del, han ) behöver detta ord att fly med?

Vad är det vi flyr ifrån? Vårt eget sanna liv som tar plats just här och nu? Men med ett litet försök behöver vi inte ta ansvar för det vi inte trodde på ÄNDÅ?

Så då kvittar det att vi bara provade halvhjärtat?

"Ja men jag har ju FÖRSÖKT" "Ja men jag försöker ju" Ja men jag kan inte mer än att försöka"

BULLSHIT

Skärpning!

GÖR!

Om du tar sats, vill göra något, vill genomföra något, vill lyckas med något du föresatt dig, då GÅR det inte att luta sig mot att försöka, då går det endast vägen om du ser till att göra, annars, kan du faktiskt lika bra låta bli, för det straffar INGEN annan än dig själv på slutet.

Det går ej att smita längre.

Ja eller nej. Ska eller ska ej, vill eller vill ej, kan eller kan ej, Gör! Eller gör ej. ANSVAR för handlingar i processen av liv.

Tack!

God Söndag!

(I övrigt har jag drömt om A på Öland inatt, hoppas allt är bra med dig)

Ett annat land.

Ett annat land i landet som är en ö delad av kultur, historia, religion, politik och byråkrati.

Vi har varit på en fantastiskt intressant resa idag. Famagusta ligger på kusten och lyder idag under Turkiskt styre. Alltså, det är Turkiet man träder in i när man går över gränsen.

"Vi ska gå över" Sa Simon och så gjorde vi, över gränskontrollen och de 3-4 km in till själva staden. En märklig känsla, som ett historiskt vingslag, här, där allt stått stilla sedan 1974.

Nästan hela vägen in så kom det en Taxi som Simon stoppade, det var en fullträff. Chauffören tog oss med på en mini-rundtur där vi fick se och studera en bit av utsidan av den sedan länge stängda delen av staden. Allting sägs vara orört där inne i semesterparadiset sen ockupationen 1974. Sanslöst.

Vi gick en bit längs stranden som då en gång för länge sedan var en charterpärla, idag en spökstad. Vilken strand! Vilka hotell! Bombade, döda, skelett.

Efteråt fick vi åka innanför ringmuren till den gamla delen av staden och lagom till ölen i ca: 25 underbara solgrader blev vi omringade av utropet från minareten precis i närheten. Varmt, skönt, tjock myllrande kultur, känsla, historia.

50 minuters taxiresa hemåt till engelska puben, toast och sen ramla i säng en stund med en god bok. Så mycket möjligheter till vila, så mycket lugn, så mycket avkoppling. Kroppen är i chock. Jag skulle kunna sova dygnet runt. Minst.

Kanske åker vi tillbaka till Famagusta i morgon, för att gå runt innanför ringmuren i den gamla staden, jag har svårt att tro att vi kan hålla oss därifrån, trots att det är vår sista dag här på ön. Om inget annat är jag ganska övertygad om något jag inte trodde jag skulle skriva för några dagar sedan .. Jag kan tänka mig att åka tillbaka! Famagusta gav mig något fint och värdefullt. Jag blev mer än nyfiken på vad det mer kan ge.

Så..då har man varit i Turkiet också.

Några gula dagar

Såhär in på det nya året, upplevelsen av de gula dagarna som gått, har inte bara gett mig en insikt värd sitt namn, utan också en förståelse för vad jag som person och själ kommer att gå igenom, en glimt och en vink av vad det gula året kan komma att betyda för mig.

När styrkan ska stärkas. Allt blir starkare, även de dåliga egenskaperna.

För att kunna avlägsna, ta bort ens dåliga egenskaper behöver man ta upp dem till ytan, syna dem i sömmarna, leva ut dem för att kunna släppa o gå vidare.

Jag är väl medveten om detta och jag kan på ett medvetet plan jobba med det.

De människor vi umgås med, lever med och har relationer till genomgår samma process som vi själva i just detta nu, därför är det också viktigt att se över speglingar. Är detta verkligen mina egenskaper eller är det speglingar av någon annans som jag fångar upp o nyttjar eller är det så att vi har liknande egenskaper som triggar varandra?

I det gula året förstärks allting och det gäller här då att bli mer bestämd, ta beslut som är mer jordade och att i den nya styrkan orka hålla kvar det som är bra.

Jag vet att jag i perioder har lätt för att se allting negativt. Detta är en egenskap jag jobbat med varje gång det kommit upp till ytan men låtit bli att se över när livet varit glatt.

Jag vet också att när jag inte är helt bekväm eller när situationer i livet inte är helt smidiga då poppar det upp igen och jag har lätt för att se allting from a negative point of view.

Jag funderar här på upplevelser, upplevelser ensam eller med andra spelar ingen roll, och jag funderar över erfarenheter när de är så många att de kanske hindrar mig att uppskatta vad jag har här, mitt framför min näsa?

Jag är kräsen, då jag rest så otroligt mycket och faktiskt haft det väldigt bra stundvis samt mer och mer i mitt liv. Jag har mer och mer bejakat värme lycka och harmoni samt överflöd och märkt att i ett flow kan jag njuta och slappna av.

Men ack så snabbt jag kan vara tillbaka och peka på det som är trist kallt eller blä över huvud taget bara för att till mig själv säga, "Du är inte värd detta din lilla obetydliga fula person"

Just i det skedet tycker jag precis så och det betyder att jag vips! Stänger för ett vidare flöde av överflöd.

Är man inte värd det får man inte det i heller. Punkt.

Jag startade en för mig viktig diskussion med Simon igår, på bussen hem från Paralimni, det slog mig ganska så rejält och gav mig en stor insikt i något jag ju förvisso redan vet. Jag kan bara vara nöjd om jag accepterar nuet och följer med i flödet. Jag vet ju det.

Men som jag sa till Simon, tänk, tänk tanken om vi skulle åka till ett vinslott i Frankrike, där de erbjöd hästar att rida om dagarna. Hur skulle det vara för mig? Skulle jag ens kunna uppskatta de? Hade jag inte bara tittat ner på de dåligt anpassade sadlarna, de dåligt skodda hovarna, den tunna omusklade rygglinjen, det fel tillpassade bettet, etc etc etc etc och mitt i allt det förmodligen blivit svinarg om någon berättat hur jag skulle rida den stackars hästen.

Jag kan skratta till när jag läser detta, diskuterar det, men det ligger ganska mycket allvar bakom, det är som att gå med Simon på Restaurang. Vad kan överträffa, tillfredställa, upplyfta ens egen professionalism?

Ger det en något alls att besöka ställen där de utövar samma sak som en själv när man själv tycker att man är bäst i världen? Sagt med en glimt i ögat och pilen helt riktad på mig själv, ungefär som ett besök på vilken hästtävling som helst där jag sitter och ojar mig över hästens form.

Skärp till mig liksom!

Resor av olika slag ger olika insikter, men den viktigaste resan kommer alltid att vara resan i det egna jaget. För att uppskatta något på utsidan behöver vi börja med att uppskatta den egna livsprocessen som konstant tar plats på insidan.

Semester kan betyda så otroligt mycket mer än sol och bad, det kan betyda en stilla stund, ensam, i tystnad, för att åter hitta tillbaka till sin egen andning, höra sin egen puls, tänka sina egna tankar.

Jag har haft två fina veckor här på Cypern, tiden här har visat mig otroligt mycket vad som sker i mitt liv just nu. Så mycket positivt och så mycket fint som händer precis här och nu,det är synd att fokusera på något annat än allt det som är bra. Olika perspektiv är nyttigt att uppleva men den enda gången vi kan ha lycka i nuet är när vi bejakar lycka på insidan.

Tack för en otroligt fin 2 veckors - insikt som stärkt tron på mitt eget jag i det gula år som vi nu trätt in i!

Cypern är fint, vackert och speciellt, och jag vet varför jag, i mitt jag i just detta nu hamnade här, och det har för mig många och långa steg framåt i denna virvelvind av Liv.

Tack!

Faktiskt, ganska ok mat, på en ganska ok restaurang som vi nu för tredje gången gick till. Ok stämning och en hel del att skratta åt.

Varmt, fint, gemytligt, och i bästa sällskap, SAMT en sovande !!!! Edith.

Alltifrån familjeintriger  inom personalen till gäster som talar till en toast och betalar densamma med 100 Euro.

Tur vi är så normala, bra och präktiga som vi är.

Godnatt!

Sol!

Så kom den då äntligen. Solen vi kom för. Bara några dagar kvar här men känslan av värme uppfyllde oss totalt. Värme, pool, öl, chips o lugn.

Men först så skulle ju dagen börja.

Låt oss åka o shoppa! Låt oss se en annan by än denna pisseby med sitt pissestråk och pisserestauranger!

Fin fokus man har efter snart 2 veckor här..

Sagt o gjort, upp i ottan för att fixa till oss, lyda Ediths regler och kasta oss iväg till Bussen...

Bussen som skulle ta oss till lilla byn med massor av shopping, kultur och historia anlände och jag måste säga att jag tvekade en stund innan jag klev på, hade Simon tittat på mig i just den sekunden hade han sett min tvekan och då hade vi garanterat missat vad som komma skulle.

Ingenting.

Absolut ingenting.

Så. Vi åkte buss från 1968 (Icke vidgjord, renoverad, uppiffad, målad och fan knappt tankad sen dess! ) På skumpiga vägar i en timme, för att hamna i en liten by vars shopping hade utlovats vara speciell. Jo.

Om affärerna varit öppna.

Vi gick en runda kring de tre kyrkorna och jag måste säga att jag tyckte det var värt färden för den lilla fantastiskt harmoniska kyrkan som jag stod och njöt lugnet i. Men det var det. Det var allt. Liksom.

Alla affärerna var inte bara stängda utan mkt få till antalet samt innehöll enligt skyltfönsterna  precis samma skit som överallt annars.

Vi tog nästa buss tillbaka.

Denna lite mer modern. Jag hade inte lika mkt kräkvarningar denna tur. Men det hade Edith.Pust.

Väl i vår egen by hoppade vi av vid Engelska puben där två tjejer serverar som tror sig tala fantastisk engelska (Med Dialekt) I DENNA LJUDNIVÅN PRECIS HELA TIDEN ..men de har helt ok mat, jämfört med all annan skit som serveras här.

HELOOOOO SÖÖÖÖR....ARE YOUO RÄÄDYYY SÖÖÖÖR......

Så hamnade vi då tillslut vid poolen, varmt, skönt, vindstilla, chips, öl, ensamhet, Edith nytankad och nybytad..och med en mkt, mkt god bok.

Simon gick för att dyka i havet och jag skull bara njuta.

GLÖM det sa Edith. Sova? Skulle inte tro det.

SKRIIIIK jag har bajsat på mig.

SKRIIIIK jag känner mig ensam.

SKRIIIIIK solen skiner på mig.

SKRIIIIIK jag är törstig.

SKRIIIIK jag vet inte varför jag skriker.

Precis när jag var på väg att ge upp kom Simon och tog vårt lilla underbarn, lät mig få vara ifred med öl o bok och nu en timme senare sitter jag nerbäddad varm o go i sängen med ett sovande barn vid min sida en man dykande i havet igen och eventuellt, om jag har tur, tid att gå på toa ifred innan Edith vill något mer.

Trevlig Fredagskväll alla!

Nyårsafton

Nyårsafton på Cypern - Och inte en raket i sikte. Är det inte märkligt, när jag är hemma så kräker jag över alla jäkla raketer och förbannar varenda en som råkar smälla av en fisbomb, här, igår, var jag pinsamt besviken över avsaknaden av knallar puffar och tjut.

Jag har ingen aning om varför, men inte en raket fick vi se.

Dock fick vi uppleva halv samt helfulla hobbygreker utföra grekisk dans efter en del (I vissa fallen hel del) gratis bubbel. Vi fick nyårskaka som var bakad dagen innan och vi fick ballonger med oss hem. Tur att vi har Edith att skylla på för det mesta *smile*

Kvällens mat intogs på en taverna, den enda i sitt slag med cypriotisk känsla - samt - en gigantisk öppen spis i mitten av restaurangen, mysigt, fint, genuint och kunde, ha varit varmt, om, om om de jävla idioterna eldat i sin spis! Vi höll på att frysa ihjäl, som tur var kunde vi värma oss med goda drycker av olika slag.

Maten såg mycket bra ut, och svärdfisken som jag hade beställt var fast o fin men, och såklart måste det finnas ett "men" det serverades med ris, även till Simons köttbit, som smakade Ris á la Malta!

Det var ungefär då som vi förstod, "This is what you get"

Så. Då gick vi tillbaka till hotellet för att se raketerna som aldrig dök upp men avslutningen blev fantastisk och vem behöver raketer när man har varandra ♥

Gott nytt år allihop!

Vad har ni gett för nyårslöften?