En bra sak idag
Förutom det har det varit en suverän helg, alltifrån boende till arrangemang till jobb.
Härligt!
Nu har vi landat i den berömda soffan med djuren utspridda snarkande runt om oss, allt är som vanligt igen.
Final i fotboll...jag ska ta ett bad.
Snart ny vecka, nedräkningen är konstant.
*
En bra sak idag
?
Jag vaknade i morse.
*
En bra sak idag
Att skriva ner en bra sak om dagen, jag kommer dock att modifiera det hela och se till att det är en bra sak för mig, inte rörandes någon eller något annat.
De dagar jag inte kan komma på något blir det standardfrasen "Jag vaknade i morse". Det är väl gott nog om något.
Idag:
Jag har löst ut alla tillskotten som jag måste ta för att få upp alla mina värden som är extremt låga.
Jag fullkomligt hatar att ta mediciner och tillskott men nu är det kris. Blodvärden och andra värden är katastrofala.
Kanske inte så konstigt att jag inte mår topp.
Vad är en god sak för dig idag?
Lunchonsdag
Texas piper efter flickorna och allra mest efter syrrans lilla cockerflicka som såklart var precis sådär bedårande som en sådan kan vara.
I dag är det ganska slappt. och det får det gärna vara.
*
Nedräkning
Nedräkningen har börjat.
Väskan är packad, lite väl tidigt men allt kan ju hända....babykläderna tvättade och invikta.
Nu börjar det kännas allvar!
Simon och jag har 5 veckors semester nu, att göra precis ingenting eller varför inte...allting vi vill.
Ultraljudet visade en sprallig liten tjej, förvisso visste vi det men extra skönt var det att få det bekräftat.
*Längtar och Väntar*
Foglossning från Helvetet
FOGLOSSNING!
Jag har sagt åt min kropp att det inte är lönt eftersom det ska bli planerat snitt, så, varför liksom, men nu så...nu kom allt på en gång.
Vi cyklade en runda i förrgår, det kändes både skönt och bra att få röra på sig lite, kanske är det vad som satt igång det?
Vad jag vet är i alla fall att det började så smått igår, ökade i natt och har idag invalidiserat mig kraftigt.
Smärtan är total, det känns som om jag går omkring med ett krossat bäcken.
*aj*
Jag har en massa viktiga ärenden idag, det blir inte det lättaste, ser ni någon som går en meter i timmen idag....så är det bara jag.
*
Ett skepp kommer lastat
På många sätt.
Ett skepp kommer lastat. Med precis vad som helst.
Jag tar dagen med ro och tillförsikt, det som sker, det sker för det gör det ändå.
Kosmos är högst delaktig idag för de önskemål jag lagt ut. Värdet av ett drägligt liv kommer idag att disskeras analyseras och planeras.
Alla människor är viktiga i de kugghjul som rullar just där, just här. Alla har ett värde och alla gärningar är värda så mycket mer än vad vi ser.
Uppskatta det du har, se dig omkring, vad är det värt?
Stanna upp.
Gör en tvärinbromsning.
Fråga digsjälv.
Är det värt det?
Bara du vet.
Bara du kan förändra för dig.
Idag är det måndagen den 23 Juni 2008 och ett skepp kommer lastat.
Vad för det med sig till dig?
*
Sammanträffande
ALLT är planerat från början..
NU är jag övertygad...
Lejonvagnen har fått sällskap...
Idag var en bra dag för att packa upp resterande av babykläderna som jag ska köpa av Tove, så..där satt jag o packade upp låda efter låda..
Vad ramlar ur den sista lådan?
En senapsgul bärsele!!
EXAKT samma gula färg som vagnen!!
FINNS DET ENS?
Jag trodde alla selar var BLÅ??
Wow...
My faith is coming back...
Det var absolut dagens..
Bortsett från känslan att ta i babykläder, välja ut vilka som gumman kommer att ha, föreställa mig, drömma, tänka, filosifera..så hade det varit underbart att kunna dela denna känslan med fler.
men men...
För övrigt så regnar det än, men det kan ju kvitta, jag har jobb att göra.
*
Tyst Stad
Hur kan staden vara så tyst?
Midsommarfirandet..såklart...och "alla" är på landet...
Tystnaden är verkligen tät och total.
Igår hade vi årets lataste dag, det var vi rörandes överrens om.
Men..det blev en liten cykeltur och glad är jag idag då jag inte har det minsta ont av det, bara lite stel men det kanske inte är så konstigt.
Nästa vecka går vi in i vecka 34, så, i morgon är det dax för sista inplanerade Ultraljudet. Spännande...
I morgon är en viktig dag på många sätt, jag kan bara hoppas på det bästa.
Busungen har hållt mig vaken ganska mycket i natt, hon hade den osmaken att vända sig uppåt igen, bara för att konstatera att det inte var bekvämt (Nej men Daahh!! ) Och sen hade hon fullt sjå att vända sig tillbaka och på plats är hon inte än, nej tvärsöver ligger hon o drar i tårna som om det skulle hjälpa.
Och Nej, det är INTE skönt kan jag meddela.
Det är dax nu..slutspurten är nära...skötbord, hörna för hylla med diverse grejer, oljor, blöjor, små kläder, tvättbalja, tvättlappar, zinksalva.etc.... mycket ska donas med och jag börjar känna nu att jag vill ha det klart.
Vi hittade en superfin lift till vagnen, nästan samma bruna färg som Lejonvagnen har på insidan, där kommer hon att sova tryggt, i sin egen lilla jordhåla. Brunt är ju den bästa färgen att sova i, sedan lite längre upp i åldern är rött, nästan mörkt blodrött lugnande, och, gissa vilken tur vi hade då att kombivagnen vi köpte hade mörkröd sittinsats *lycka*
Tänk om det blir en pojke, sa Simon igår..ja du haha..det var en av tankarna jag höll i igår...vilket sammanträffande, vi tänker ju sällan samma saker *skratta*
Ja tänk om, tänk om läkaren i Danmark har fel...jaja...det är ju bara en världslig sak i så fall, då är det ju bara att packa ner de rosa kläderna igen och lika glada kommer vi att vara ändå..
Tänk vad hjärnan överarbetar sig på konstiga tankar just nu.
Jag har tom. drömt att jag födde en Jack Russelvalp, och det kan jag ju säga att jag VET att det inte blir *s*
Midsommarafton var superskön och lugn för oss.
Stora dottern hedrade oss med en blixvisit och Simons kompis kom förbi och spenderade eftermiddagen med oss, trevligt, lugnt, lätt.
Vi hade hört på förmiddagen att stången var rest i parken så efter allt ätande knatade vi dit för att inspektera den, men vi har nog missat vilken park den var rest i för inte var det den vi var i, här fanns mest utslagna midsommarfiranden i ett myller typ överallt.
Så..
Det blev en öl halvvägs hem igen för männen medan jag o Texas solade oss i kvällssolen, sen gck vi hem och stöp i soffan.
Jag tror jag smittar Simon med mitt sovande, fast det är ganska bekvämt att ha liknande rytm, till det måste avslöjas att JAG var uppe först idag :-)
Så var det då Söndag, en riktgt Söndags Söndag, vad göra en sådan här dag?
Fortsätta kolla annonser efter skötbord, hyllor, och annat smått. Gå igenom de sista babykläderna, skriva klart listan på vad som finns kvar att handla, etc.
Jag är lite uttråkad av regnet, stranden lockar och jag hade gärna lapat lite sol några timmar på Ribban, mend det känns som en Utopi för tillfället.
Nåja, det finns alltid något att göra, vi är knappast sysslolösa - egentligen.
Ha en skön Söndag Alla!
Glad Midsommar
Önskar jag alla.
*
Intresse, Arbete, Fritid
Varför?
Tja, dels för att det är ett inresse, dels för att jag får betalt för det.
Vissa texter skriver jag rakt i manuset, vissa bollar jag runt på lite olika ställen innan de finslipas. Vissa provar jag i olika inlägg för att få en form av bedömning mn i slutändan handlar det om samma sak hela tiden.
Att få inspiration till mitt skrivande.
Varför skriver jag då?
För att jag inte kan låta bli.
Det skulle vara som att be någon sluta andas.
Sen att jag prövar texterna på lite olika ställen innan de sammanfogas i ett klart material är kanske inte den vanligaste skrivtekniken, men är den fel för det?
Jag har lite olika ställen som sagt, vill ni se?
Min blogg. Som ni läser nu.
Bukefalos. (Ett forum för hästfolk som tyvärr spårat ut och blivit lite för brett i sitt ämne på senaste tiden, dock skriver jag här så länge det handlar om häst) Här har jag skrivit i 11 år. Tiden går fort :-) Om ni vill läsa, om NI ORKAR läsa mastodontdiskussioner om HÄST så kan jag vamt rekommendera dessa trådarna:
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=892588
och en gammal men nyupplockad:
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=547367
Mitt eget Forum. För eleverna i vårt system. Tyvärr lägger jag ALLDELES för lite tid här och uppdaterar det för sällan, men kika gärna in:
http://www.equitation.se/forum/
marianova.se En site för kvinnor som är helt ok, här är bra att skriva om man vill kolla av sina texter snabbt, man blir snabbt bedömd och får kommentarer på det man skriver dessutom får man betalt. Ja la ner det efter ett tag och missade utbetalning av en ganska så rund summa för att det blev påtalat att jag skrev på en datingsite, detta ville jag såklart inte att det skulle verka som, men ni som gillar att blogga och dessutom vill få betalt, jag rekommenderar denna sidan varmt!
Jag skriver på en bok just nu, eller ja, en bok är väl en underdrift, men jag har kontrakt på en bok just nu.
Detta medför att det blir några arbetstimmar om dagen.
Jag är en av de få förunade som kan slänga upp benen i soffan oh på så vis arbeta hemma i vardagsrummet. Detta är en lyx jag jobbat för att få till, inget som jag fått gratis.
Naturligtvis är detta svårt att förstå.
Naturligtvis kan ja förstå att det ser slappt och likgiltigt ut att kunna göra, så, sitta i soffan med datorn i knäet upp till 5 timmar per dygn!!!!
Jag skulle vilja kalla det ett privilegium som jag jobbat i MÅNGA ÅR FÖR ATT FÅ TILL!!!
Att ha kontoret hemma är det svåraste som finns, man får ofta försvara sitt agerande och handlande.
"Sitter du vid datorn nu igen"
"Surfar du alltid"
Etc. etc.
Ja, det blir som sagt många timmar om dagen.
Dessutom, och detta kanske är det svåraste att förstå....
Jag delar ibland upp arbetstimmarna på flera gånger!!!
Då ser det plötsligt ut som om jag pendlar mellan att göra annat OCH SURFA
GUD FÖRBJUDE!!!
Ja!!!
Jag surfar också, ibland, siter som blocket och några andra människors bloggar syns i rullisten på min dator, det är helt sant!
De senaste 5 dagarna har jag varit klarare i mitt huvud, jag fick ett vitamintillskott utskrivet då jag i min graviditet
(NU 33 VECKOR!! )
- Saknade både det ena och det andra för att må riktigt ok...
SÅ
Jag har skrivit massor.
Det gör mig glad.
För skrivandet är ett kvitto på att jag mår ..inte bara ok utan bra!
Jag kan formulera och skapa förklaringar vilket medför att de kan passa i en bok som ska läsas av TUSENTALS människor.
Vilket bra kvitto!
Ja..så...så är min teknik i mitt arbete, jag sprider mina ord både här och där, använder, återanvänder, gör om och finslipar dem efter hand, istället för att peta ner allt i ett tråkigt manus ser jag till att prova orden först, och det har funkat hittintills, så det lär funka hadanefter och
SURFAR JAG?
Nej sällan, jobbar? Ja för det mesta är det grundtanken när jag sitter där och skapar..
Till och med nu
I skrivande stund..
Funderar jag i bokens handling.
Finns det rätt och fel i skrivande?
Onsdag kväll
Med huvudpunkten på
GEMENSKAP.
Visst är den skön att få ha?
Onsdag
Idag är det varmt, men ändå känns det som en mellandag när INGET häder, som en utfyllnadsdag liksom.....
Vet inte ens om jag ska fösöka ändra det, kanske bara gilla läget.
Gårdagen var fin, varm och mysig, men efter lång gåtur var jag supertrött och somnade gott o sov såå länge! Härligt.
Vecka 33 idag.
Tiden rusar :-)
Måndag
Enligt SMHI.
Fast i Malmö skiner solen.
Tycker jag.
Vecka 33.
Pust.
Grus i dojan och Bebisar på vift
Så kom den då, den efterlängtade skolavslutningen!
Lilla Gos var lycklig som få och hoppade runt på sina spindelben i sommarkjol.
Dagen till ära var det tvunget att regna, men det hör ju till så ingen var förvånad.
Gosan levererades till sin pappa och helgen var ett faktum, en helg som skulle ge oss både det ena och det andra i minnen!!
Suzannes 50 års fest blev Succé, härligt! Vilken stämning! Kul för mig med Ramlösa och tjocka ben men vad gör man inte för konsten....
Jag målade på ett ansikte och eskorterades av min stödjande (I dubbel mening) man som gjorde allt för att göra kvällen dräglig för mig.
Trött tjock och med massor av ont, men det var värt varenda sekund!
Hjälpande händer *s*
Kärlek! Massor!!
Grus i Dojan, alltid med drag under Galoscherna!
Vackra Suzanne med sin Ivar, tack för en fartfylld fest!
Och där kan man ju tycka att det borde vara nog för en höggravid kvinna, ramla runt på det viset, men än var inte helgen till sin ände...
Mina ögon tårades och mitt hjärta snörptes ihop vid denna syn....
Helgen kom att handla om ännu mer LIV ! Ett litet nytt liv att vårda...
Fina lilla bebisen här med sina föräldrar till vänster. Tack för ett fint Dop och kalas!
Tjock och trött - Känslan hängde i, fråga mig inte var jag befann mig i tankarna när följande bild togs...men snacka om att jag ser GRAVID ut *skratta*
För andra gången denna helgen bjöds det på Buffé, gott och även för kräsna mig :-)
Visst är det skönt med fart o fläkt...
Men det sista på schemat denna helgen fick stås över, när vi kom hem från dopet rasade vi båda i soffan och sen dess sitter vi där. Eller ja, för en stund i alla fall.
Simon har hyrt film och köpt en massa godis, Nu har han placerat hela sin rygg i soffan och tror nog att jag ska gå ut och laga mat, men se det ska jag inte, jag ska lägga mig raklång vid hans sida och blunda lite till, njuta av tystnaden och bara
Vara.......
*
Solcool
För att stänga ute allt och alla.
För att blunda, höra musiken dunkande rakt in i öronen men för mig ett sätt att ändå koppla av och kanske somna till 10 minuter.
Nej det är inte nyttigt och ja det är mitt i sommaren men det struntade jag i.
Jag stegade bort till gatans solarium-drop in.
Pelade i 5 tior och förfasade mig över hur dyrt det blivit men längtan efter att få sträcka ut sig och låta värmen svida o bränna i fläsket tog överhand.
Rum 5.
Rum 5?
VAR FAN ÄR RUM 5?
Efter lite letande insåg jag att det var precis bakom mig hela tiden...ett nytt rum...hm...
Och till min fasa insåg jag...
Det var en MODERNITET!
Ett jävla stå - upp - solarium!
Nej fy för den lede, det tänker jag inte kliva in i tänkte jag!!!
Men kom snabbt på att jag nyss lagt i 5 guldtior i den förbenade automaten som nu tickade neråt och mina två minuter jag hade på mig att klä av mig.....var snart ute...
GAH
Jag får väl kliva in i spektaklet då.
Så där flög avslappnings-stunden rätt åt helsefyr!
DÅNANDE fläktar, instängdhet, hemskt att stå och hålla sig i redan svettiga handtag och så in i hoppsan trångt att jag höll på att få spunk!
Aldrig mer...
Tacka vet jag gamla trotjänarvänliga Bettan som man drar ner över sig och sparkar igång.
Dock har jag fått nog av sol för ett tag..
Nästa gång blir det Ribban.
Trygghet
Milstolpar att hanka sig fast vid, bestämda datum att veta i förväg för att kunna ha en klar plan.
Rubbas de faller puzzlet.
Tryggheten raseras.
Att ta fel på en hel vecka är inte smart.
Inte särskilt.
Men nu är det så.
Skadan är ett faktum.
Hur det nu gick till.
Svårt att styra det.
När hjärnan kollapsar behöver jag inga utskällningar
Då behövs stöd.
Men om stöd inte finns.
Får man luta sig mot sig själv.
Även om man redan ramlat.
Kan man ju ramla fler gånger.
Vanan har man sen innan.
Att se klart i det är inte lätt.
Att ta in skällsord, nej, det får inte plats. Det blir som en plan yta där allt rinner av. Men sårar gör det.
Mkt.
Jag begär inte stöd.
Jag önskar bara att inte bli utskälld
För att min hjärna inte fungerar.
Är det för mkt begärt?
Tydligen.
Och så blev jag, ännu mer utkälld.
Ok.
Det känns ju tryggt.
Eller inte.
Därför är det bättre att inte, eller ännu hellre aldrig, luta sig mot någon
För då ramlar man
Genast ändå.
För vem är jag att tro
Att du skulle bry dig?
Nej.
Bara skäll.
Om det nu hjälper dig.
*
Idag är det Fredagen den 13.
Jag har alltid hävdat att det är en myt att allt blir skit denna dagen.
Detta tar jag ödmjukast tillbaka.
Idag är det skit.
Och jag får inte plats.
Att må dåligt får inte plats.
Perfekt ska man vara, så det passar alla.
Synd.
För det är inte jag.
Jag kan bara vara jag.
Och det passar inte in.
Så.
Vad göra?
Bra fråga.
Rycka upp sig, ja det får man ju höra, ofta.
"Det är bara att rycka upp sig"
Visst är det.
Visa mig så ska jag göra.
Men den där tryggheten.
Den tror jag inte finns
att hämta utifrån
Den får vackert skapas inifrån
Men om den inte exiterar
Eller tillfälligt har tagit semester
Så är det ju så
Då får jag vackert vänta
tills den känns igen
Och tillbaka..brukar den ju komma...
När huvudet är i kapp.
När hjärtat är lugnt.
När kroppen är med.
Men så är det inte idag.
Och det är inget
JAG KAN TVINGA FRAM
För att passa in
Tyvärr.
Sådan är jag.
Struts av en fjäder
Det förstår ju till och med VI.
Ha en skön kväll :-)
*
Ursprungsplanen
Vi har den med oss i bagaget när vi föds.
Håller vi oss till den?
Mina frågor och funderingar idag är just i detta ämne.
OM
Det nu är så att vi har en plan, som ska leda oss till ålderdomens höst med endast positiva betraktelser och minnen bakom och med oss, varför i hela fridens namn följer vi den inte bara sådär busenkelt?
OM
Det nu är så att den finns men vi känner inte till den förrän vi kommer på att den existerar eller blir påtalade om dess existens
VARFÖR märker vi inte av den från början?
Varför ingår det inte som en lektion i livets skola att faktsikt genom våra föräldrar få ta del av den som en god grund i utbildningen vi kallar livet?
OM
Den nu existerar, varifrån kommer den och vem har beslutat om dess existens samt utformat dess milstolpar?
Tänk så enkelt livet kunde vara om vi hade just en plan att följa, tänk att bara, kapitel för kapitel efter hand berabeta bit för bit på en lista där vi kan bocka av dagens utförda plikter och bestyr och på så vis samla poäng som på slutet visar debet och kredit i himlens (Eller a, för den delen, helvetets) sammanträdesrum.
VAD
är det som gör att vi hamnar snett, råkar illa ut, far illa, utelämnas, plågas, etc i våra liv?
DU
DU
DU
DU
Och vet DU
Du har själv valt det.
Spännande va ;)
Vad betyder det då?
Att LIVET
Endast är så komplicerat som vi vill ha det.
Att livet i sig, endast styr av oss och ja såklart även av andra OM VI LÅTER DEM styra oss!
Ju mer vi håller oss till det som känns bra för oss, desto närmre vår ursprungsplan befinner vi oss.
Om vi låter andra rubba oss, fysiskt eller mentalt, glider vi också längre och längre bort från den väg vi en gång valde till vår.
Jo, vi valde den sälv, innan vi tog den nya formen till den person vi är idag så knåpade vi ihop det liv vi lever här och nu, helt beroende på vad vi upplevt i andra liv.
ENKELT
Just så är det.
DÄRFÖR
Och precis därför, KAN vi inte hålla på och skylla på andra...
Vi är helt enkelt själva ANSVARIGA FÖR ALLT som händer just i detta nu. även förr och sen.
Jobbigt.
Kan det tyckas
Men också så enkelt
För
då blir det ju så mycket enklare att ändra, att styra om, att verkligen förankra i livet allt det som JAG (DU) står för.
MEN
OCH
OM
det inte skulle hända några som helst negativa saker i ditt liv...
Vad tror du då LIVET i sig skulle gå ut på?
VAD skulle du då lära dig och kunna lära vidare?
Om du flöt runt i ditt liv på en räkmacka (Eller som vegetarian, bananskal såklart)
VAD skulle du då lära dig?
HUR
Skulle du kunna jämföra bra och dåligt, sött och surt, kallt och varmt?
Varje gång du skyller på någon annan för något som hänt i ditt liv, kunde du lika gärna säga...
Planen jag skapade blev fel, JAG är fel..
Och det där är ju inte särskilt konstruktivt va?
Så
För att bibehålla en bra linje, för att vara nöjd, tillfredsställd och glad..
FÖR ATT VARA SÅ NÄRA DITT EGET SANNA JAG
Säg ja till den du ÄR!
Välkomna alla möjligheter till att träna på människor och situationer som ger dig möjligheten att utvecklas som människa!
För att hålla dig till URSPRUNGSPLANEN...
Säg ja till livet
och
VISA ERA BARN
Att livet är fult av valmöjligheter
Om man bara vill se dem
och berätta gärna
att livet inte bara är en dans på rosor, men det går att skapa ett LIV utifrån det vi har idag, just här och nu, trots allt och även om vi har mindre angenäma upplevelser...så går det...det fungerar...om man vill...
UPPSKATTA sura tråkiga, i ditt tycke jobbiga människor, ge dem solsken, visa dem vägen till ett leende, så kommer det igen, kanske inte just IDAG, men det kommer, precis när just DU behöver det.
UNDERVISA
Dina kunskaper
Undervisa dina erfarenheter, ANVÄND ditt liv för att lära vidare och ut, förmedla din kunskap om livets gåta!
VAD är det första, just i denna stund du skulle vilja berätta för ditt barn?
OCH
Hur är det egentligen....
Håller du dig till din Ursprungsplan?
*
Många Tankar idag
*
Läppglans
Jag köpte ett Läppglans.
"Vad ska du med det till" ??
Frågade lilla Gos.
"Simon kommer ju ändå att pussa bort det direkt, så som ni håller på o pussas hela tiden"
Ok.
Klarsynta Ungskrällen det finns då.
*Lägger undan läppglanset och konstaterar att snyggt var det i alla fall*
*
Trött
Slö.
Varm.
Det var nästan så jag sjöng "Halleluja" När regnet vräkte ner i fm. och lilla Gos o jag var tvungna att kryssa fram mellan vattenpölarna.
Skolavslutning.
Jo jag minns.
Känslan av frihet. Eller ja. Kanske inte.
Jag är GLAD att kunna ge det, att som mamma verkligen kunna säga, Nu lilla gumman, du är FRI från arbete, det är Sommarlov!
Så..vi gick o lunchade hos Italienaren i källaren, kallt om benen, trotsig som jag är har jag mina shorts nu.
Men trött...pust...jag genomsyras av en trötthet som förmodligen härrörs från att jag börjar slappna av samt att jag glömt mina järntabletter i några veckor *rodna*
Min dator dog i går.
Snälla håll alla tummar och tår att den överlever hos Farbor doktorn, den blir ett "Hard Case" förmodar jag, dels är det ju min och dels är den....full av information jag verkligen MÅSTE ÅT.
Blä.
*Uppryckning pågår*
Aktiv helg väntar.
Orkar jag?
Jag "Måste" Inte men det är ganska trist om det inte blir. Jag vill verkligen kunna vara social och "Hänga med"
Idag kunde jag inte fila naglarna utan att bli anfådd. Det Ni.
Bara 7 sammandragningar än så läng idag, så läget är ju lugnt.
Dax att inspirera lilla Gos att packa inför sin sommarvistelse hos sin pappa.
Hur Inspirerar man någon när man inte vill släppa iväg dem?
Man tar på sig den berömda masken...eller ja..jag KAN ju också slappna av i att hon FAKTISKT kommer att ha skitkul och mysigt hos sin pappa.
Fast det är jag för gnällig för just nu.
Jag kör Martyrlinjen en liten stund till.
Passar mig just nu.
*Gnäll*
En eloge till alla som står ut.
Over and Out.
*
Falskt Alarm, FalskT ID
Vi kom hem sent.
Natten hade redan kommit när vi anlände hem från förlossningen. Hjärtljud och sammandragningar, allt kollades och snart så lugnade det ner sig.
Falskt alarm.
Så kan det ju vara, men det kunde lika gärna varit ett faktum, det är ju snart...nu.
Vi pratade i natten till delikat Stippes-mat, helt överens var vi att det var bättre förr. Stippes är ju Kult, så enkelt är det, men kvaliteten har dalat. Å det grövsta.
Mottagandet på Förlossningen var intressant. Följande samtal utspelade sig:
* Jaha..vad kan jag hjälpa dig med?
- Jag ringde in, jag heter Carola Lind och är i vecka 31, jag var här i morse också, ja, du har ju alla uppgifter i din Journal...
* Ok, Här har vi ett ledigt rum. Ska du nu berätta vad som står på?
- Jo, jag var inne i går morse i Göteborg, sen här i dag i morse så alla uppgifter borde finnas om vad det handlar om.
* Ja men det är bättre du berättar.
- Ja jo. det kan jag väl..men jag är väldigt medtagen och trött.
Och så berättade jag medan hon lyssnade. Trodde jag.
* Jaha, men då kan du väl lägga dig här på britsen! Ska vi ta ett blodtryck?
- Ja det vet ju inte jag om vi ska, det får du avgöra.
* ja jag bara menade..hehe...eh...hihi...om vi kanske ska ta ett? Eller nej, vi låter bli.Läg dig nu här så ska vi koppla remsorna. Har du ditt leg med dig?
-Japp, Varsågod.
* Eh,,,,hehe..hihi...detta är ej giltigt...så egentligen..hehe..eh..hihi...får jag inte göra något med dig. Eh...
- Suck. Ok. Så..vad ska jag göra då? Vill du ha mitt pass? Jag har det nog i min börs, eller nej, fan, det ligger kvar i resväskan...SUCK.
* Ja du vet du kommer inte att kunna gå på banken o ta ut pengar med detta leg, du måste ju byta ut det! Och ja, hehe..hii..jag får ju egentligen inte göra något med dig nu. Men alltså...se bara till hehe..ehh...fniss..att byta ut det.
- Jo, jag ska göra det, men nu ligger jag här med verkar var 10 minut, vad tycker du att jag ska göra?
* Hrmpf. Har du något personligt emot oss här? Har det hänt något här som vi personligt ska ta på oss?
- Nej, jag är omtumlad, trött, och slut och vill bara veta vad det är som är fel.
*Det verkar som om du har något personligt emot oss här, har det hänt något här?
- Nej, jag är bara trött och omtumlad.
* Ja för har det hänt något som vi borde veta borde du säga det!!!!
- Nej Jag är bara trött.
* Ja nu går jag, men har du något emot oss här borde du säga det! Hej!
*
Och sen, efter att remsorna var kollade och jag likaså fick vi åka hem, ännu mer trötta.
Så..Mitt i vår Stippesorgie började vi prata om livets viktigheter..
Tänk..
Om det nu hade varit dags i kväll..
Om Edith hade tittat ut i natt..VEM ade vi egentligen ringt till för att berätta det då?
Vem står egentligen på den listan över de närmaste, så pass nära att vi genast berättat?
Vi satt tysta en lång stund och skruvade lite på oss...för det kändes så...konstigt...tomt på något sätt...
Ja vem.
Enkelt ju, egentligen så jävla simpelt enkelt, för listan är kort, sanna våra ord.
Det finns dom som inte ens vet att vi ska ha barn. Sen finns det som vet det men inte bryr sig. Sen finns det dom som borde bry sig men som lyser med sin frånvaro. Sen har vi gruppen av människor som inte ens är släkt, men som är där 24 timmar per dygn, som bryr sig och som verkligen finns där.
Sen har vi de som vi automatiskt skulle ringa till direkt, bara för att, trots nyligen upptagen gemenskap. Sen har vi gruppen som vi hoppas blir väck, passar det inte annars behöver vi er inte nu.
Livet är ju som det är men till syvende o sist vet vi i alla fall, barnen lånar vi och om vi inte bryr oss om dem som små när ska de då brys om?
Ha en trevlig kväll, och japp, allt är lugnt det falska alarmet håller i sig dock skulle Föräldrarna behöva semester. Men det är en annan historia.
För en annan dag.
Sovit gott
Hjärtljuden var uppe på 180 igår, skoja att hon förde liv och bus.
Idag är Tisdag.
Lugt och Skönt.
3 gånger på ett dygn
Denna gången med kraftiga förvärkar.
Pust.
Från klockan 14 tills...ja...fortfarande...
Nu med ca 10-15minuters mellanrum.
Men allting ser ut som det ska, så det är fortfarande falskt alarm.
Olika saker som triggat igång det.
Bara att sova, vila, ta det lugnt, VARA.
Ska prova det.
Japp.
Så.
Hemskickad igen ...med en man på vift för att handla...eh...nattmat.
I morgon är det en ny dag.
Samt en dag närmre till det här Cirkustrollet tittar ut.
Det ser vi alla fram emot.
Natti.
Ålder
Mycket prat om det, såklart. Alltid och för det mesta.
Åldern verkar spela roll i alla sammanhang.
Erfarenheter och kunskaper, förmågor och personlighet då?
Åldern spelar ju bara roll ifall vi relaterar den till någon eller något.
I alla andra fall kan man utgå ifrån PERSONEN.
Jag föredrar det sistnämnda.
Personen i sig.
Jag har aldrig brytt mig om åldrar.
En av mina första bästisar var en gumma på 75 år. Hon var bra mycket yngre i sinnet än alla andra vi kände.
Så...åldern då...när folk tänker på åldern tittar de på ens UTSEENDE.
Varför?
Jo för att det är så otroligt viktigt i vårt samhälle..."Att se bra ut"
Varför?
Är det inte viktigare att vara NÖJD med sig själv?
"Du ser så ung ut"
Varför skulle det vara en komplimang?
Jaha..gör jag? I relation till vad? Din mamma då eller?
Det är ju snarare en förolämpning...jag VILL vara i MIN ålder...jag har jobbat hårt för det!
Jag är stolt över mina 38 år, och allt vad de bidragit med.
Varför ska man jämföras?
Det betyder ju att JAG inte duger som JAG är?
ALLA duger väl som de är och ser ut?
Det är ju upp till var och en.
Om man är nöjd, om man är HÄR i nuet med sig själv, så är man ju i sin egen ålder, eller hur!?
Vad tycker ni om ålder och utseende? Är det ok att det dryftas före erfarenheter, kunskap och förmågor?
Och så blev det
Plötsligt var det ett faktum. Förlossningen nästa.
Med Ridkurs bokad, folk o hästar på plats, många mil hemifrån, fick jag säga till Maria, du...det är nog bättre vi kör till Sjukhuset i Göteborg.
Och då blev det fart.
Svips
Så var vi där, och alla kontroller gjordes.
Tåg hem var uteslutet, ingen fara på taket, vad det än var som triggat igång det hela hade det stannat igen. Kursen inställd och bil raggades upp, för i bil fick jag åka hem., hela vägen till Malmö från Tjörn.
Många timmar blev det,. fram o tillbaka och tillbaka igen, många timmar, men hem kom jag...
TACK
Emma och Maria!
Ni är inte hemma än men jag sitter äntlign i min soffa, i trygghet, fortfrande lite omtumlad men lugn och med varma armar omkring mig.
Det blev lite spännande där ett tag!
Nu ska jag inte jobba mer. Det var det sista nu. Nu gäller bara vila och närhet till familjen. Lugnt, skönt, Familjen.
Ridkurs åter bokad i höst, helt utan spännande inslag utlovas *skratta*
*
Tidig Morgon
Många tankar.
Lång dag.
Kaffe.
*
Ett vänligt ord
Sunshine!
Som man bemöts när man är ute och reser är bara inte sant ibland, gårdagens tripp till Götet var allt annat än kul.
Massor med värme, lycka och sol till alla som jobbar på alla tåg så att sommar-resandet blir drägligt för alla!!!
*
Min morgon spenderas på vackra Tjörn...eller ja, hela helgen ska spenderas här. Kurs i ridning och mental fokus samt funktionell träning.
Ska bli kul att visa olika rörelser idag, (eller inte) skratta*
Kaffet är gott, humöret helt ok och framtidsvisonerna haglar, nu är det dags..
Håller ni inte med?
:-)
Rätt fokus
Jag har länge, sen tonåren besvärats av en leverfläck på halsen. den har hela tiden varit i vägen "litegrann" ...alltså inte helt men dock gjort sig påmind då och då.
För en vecka sen blev jag trött på den, på riktigt och startade ett mentalt krig.
Jag frös sonika ut den!
utelämnade den från min kropp och vägrade erkänna den som en tillhörighet till kroppen Carola.
För en halvimme sen tog jag en dusch.
Tittade mig i spegeln och såg att något fattades..
DEN VAR BORTA
Den har trillat av!
Öhm..
*Smälter det inträffade*
Coolt va.
Jag tänkte bort en fiende
När solen gick upp
Vaknade också människan.
Hon den där lilla intorkade själen vars russinliknande inre bara förtvivlat ville kämpa sig ännu längre in i sin ensamhet.
Men när solen gick upp och någon sa "Aha"
Klickade till och där någonstans förstod hon
Livet är nu och sen finns inte längre.
*
Jag tänker på skapelse idag - igen jag tänker på och funderar en hel del vad som kommer först, tanken, gärningen, skapandet, meningen, inspirationen, produkten, aha - upplevelsen, betraktandet och insikten.
Kan vi se allt som sker i naturen som meddelanden till oss? Ja jag tror det. Så vad säger då denna bild till mig?
Vad säger denna bild till dig?
Jag letade efter en beskrivande bild för att på så vis slippa använda ord när frågan skulle komma, "Hur är det idag" ?
Sen insåg jag att bilden i sig var långt mycket längre intressant än det förtorkade russinet som här beskrivs som "Hon"
Tänk..vad detta huset skulle kunna bli..
Sen fnissade jag lite...
Om huset var en människa skulle vi täcka det med make-up, skicka henne till en coachingkurs, daska henne i ändan och säga, ryck upp dig, det finns de som har det värre.
Men detta hus behöver renovering..med en mjuk, lugn, fin hand, återställas till sitt ursprungsskick med alla de naturliga flöden som stagnerat efterhand.
Tänk vilket projekt ändå
och då kan jag inte sluta undra som så
Hur gick det till?
När solen gick upp för någon måste den gått ner för detta hus, någon måste har tagit beslutet att stänga av, glömma bort, vända ryggen.
Jämfört med en människa, ett barn, en själ...
Där föräldern är den som vänder ryggen
Är det ett långgående projekt för henne, människan att renovera sitt jag
SÅ
Det är helt upp till oss själva
Om vi säger ja eller nej
Men tydligt är
Att alla behöver vi
En hjälpande hand
Ett stödjande ord
Ett varmt handtag
Där någon TROR PÅ OSS
För att vi ska VÄXA
Från att vara ett förtrorkat russin
Till ett 324 rums-slott
Med fin utsikt.
Dock är VALET
Alltid vårt eget
Så att skylla på
Hjälper inte
Det visste vi ju, det var inget nytt
Men ibland behöver man ett vänligt ord.
En tröst på vägen.
Ett "bevis"
På att man är på rätt väg.
Föräldrar!
Se på ditt barn.
Vad kan du göra idag för att stärka självförtroendet på ditt barn? Vad kan du säga till henne idag som gör att hon som vuxen fortfarande hör klinget av de viktiga orden?
Vad kan du, som förälder idag göra, för att ditt barn ska kunna och orka ge vidare er ursprungs klokskap?
Vad kan du förälder, göra idag, för att få ditt barn växa och för att hon ska minnas dig....
med
GLÄDJE?
*
Balansering
Dax att ta hand om MIG lite.
För högt blodtryck, för lågt järnvärde, för mkt samlad vätska och ännu fler kilo (Nu 20+) på mig.
:(
BM tittade på mig strängt och sa, dax att sluta stressa?
Stressen sänker mig.
Jag behöver sova.
*
Lillan har busat med sina systrar idag, de petar på henne och hon petar tillbaka, hjärtliga skratt :-)
*
Flickorna fick avslutningspresenterna idag, fiiina resväskor, varsen ny mobil samt en fräsig fotbillströja direkt från Wien...Lilla julafton här i kväll.
*
Usch..ja saknar hästarna...men hur...hur hur.....:/
*
I morgon är det tåg igen, sista jobbhelgen på länge..
*
Fundering...
varför funderar jag så mycket..?
Svek
Ett svek kan också vändas för att passa, för att användas och på så vis skapa ännu mer kaos och ett ännu större svek.
Att lämna är att svika. Ja.
Att LÄMNA.
På alla vis. Ett svek.
I alla situationer.
När det upprepas skapas mönster.
Dessa mönster är lätt att falla tillbaka i.
Sveket i sig förblir dock alltid ett svek.
Och LÄMNANDET
Kan bara besvaras med..
Ett annat lämnande.
För INGEN vill bli lämnad.
PÅ NÅGOT SÄTT.
Och ändå sker det.
Om igen.
Och så även
IGÅR
och så
även.
NU.
Beställning från Kosmos.
Jag har sett det med egna ögon, upplevt det i mitt eget liv, det går att "Beställa" allt man vill ha.
Frågan är bara HUR man beställer och att man är riktigt SÄKER på vad man vill ha.
Det är det finurliga.
Ibland funkar det direkt. Ibland sitter det som värsta champagnekorken, något i vägen och trotsar min öskan, för att sedan PLOPP bara ta fart och ta plats!
Jag har en del på min lista nu.
Förändringar ska ta plats.
*
Förövrigt
*
Jag Älskar mitt arbete. Varje gång jag kan ge något till en häst känner jag hur värdefullt mitt skapande är.
I en kombination av mognande tankar bestämde jag mig för några år sedan att sluta med mitt terpaiarbete vid ca: 40 års ålder.
Vid närmare eftertanke känns det som om livet skulle kunna ta slut om jag inte fick göra det jag kan, det jag levt så länge för att uppnå. Harmoni i min arbetssituation.
Tankar om att ändra inriktning föresvävar mig såklart, jag tror det är ett av livets alla irrgångar, att det kanske, därborta någonstans vid horisontens slut, finns allt det som jag så innerligt drömt om.
Eller är det så enkelt...så otroligt simpelt i sin struktur, att allt jag önskar finns precis just här och nu, i detta NU som kallas mitt liv.
?
Jag beställer från kosmos.
Dagens beställning lyder som följer:
Lugn.
Jag och bebis behöver lugn, för att inte hon ska skadas och för att inte jag ska rasa neråt.
Lugn.
Stillhet. känsla. Harmoni.
Precis det jag upplever mitt i mitt arbetstillstånd, precis just i den stunden när jag känner att jag, lilla enkla jag faktiskt bidrager till just Lugn, stillhet, balans.
Just så.
Just nu.
Min önskan.
Samband
Tydligen får jag skit för mitt tyckande. På olika sätt och från olika håll.
"Det är inte bevisat"
Nehej, men om då JAG märker, och med flera graviditeter nu i bagaget VET att det är så, måste en forskare bevisa det då?
Om det sen ändå är inbillning så tar det ju ändå plats i min kropp, sammandragningarna från helvetet till en lite lättare variant vid mindre känsloyttringar.
Hur farligt är det? Om det ens är farligt?
Vet ej.
Men tror inte det är jättebra att trigga det i heller.
Jag undviker mer än gärna situationer där det blir smärtsamt, det är relaterat till smärta så det räcker ändå, hela graviditeten.
Forskning bedrivs faktiskt, tro det eller ej, dock för det senare stadiet i graviditeten, Latensfasen, då det sätter igång på riktigt.
Såhär skrivs det bland annat:
""
Påverkas sammandragningar och förkänningar före förlossningens aktiva fas av kvinnans ålder, längd, paritet, graviditetslängd och av barnets födelsevikt?
Vilka förkänningar finns före förlossningens aktiva fas?
Hur ter sig sammandragningarna före förlossningens aktiva fas?
Påverkas sammandragningar och förkänningar före förlossningens aktiva fas av kvinnans förberedelse inför och hennes inställning till förlossningen och barnet, samt av det sociala stöd den gravida har?
Påverkas latensfasens smärta och längd av kvinnans sömn, den sinnestämning, de sociala omständigheter och det stöd den gravida har under denna fas?
""Vidare:
""
Med psykologiska faktorer avsågs, under graviditeten, kvinnans förberedelse och hennes inställning till förlossningen, samt hennes inställning till barnet. Sätt att förbereda sig som efterfrågades var: deltaga i mödravårdens föräldrautbildning,
läsa litteratur om förlossningen, samtalat med andra kvinnor som fött barn, professionell hjälp att bearbeta förlossningsrädsla, alternativa förberedelse sätt och att undvika att tänka på förlossningen.
Med sociala faktorer avsågs den blivande faderns och övrig familjs inställning till barnet och i vilken mån kvinnan upplevt socialt stöd av man, familj och vänner. Under latensfasen avsågs, med psykologiska faktorer kvinnans sinnesstämning, och med sociala faktorer de sociala omständigheter rörande t.ex. man, barn, övrig familj, vänner och arbete, samt stöd från anhöriga och från barnmorska, som kunde tänkas påverka kvinnan under latensfasen.
Stödet från barnmorska som efterfrågades var det i samband med telefonkontakt med eller inläggning på förlossningsavdelning. Med fysiska faktorer avsågs kvinnans ålder, längd, paritet, graviditetslängd, samt barnets födelsevikt.
Vidare:
""
Den ökade smärtan vid brist på sömn visar ännu en gång vikten för barnmorskan att hjälpa den födande att få sova. Att sömnen under dygnen som föregår är betydelsefull för förlossningens längd och för förlossningssätt har visats av (Evans, Dick & Clark, 1995; Lee & Gay, 2004). Evans et al. visade att den dessutom hade betydelse för förlossningsupplevelsen. ). Även Friedman (1982) omtalar sömnens betydelse ur ett omvårdnadsperspektiv. Ur ett omvårdnadsperspektiv poängteras sömnens betydelse redan för över hundra år sedan av Churchill (1851).
""
Det har alltså, betydelse, i alla fall senare i graviditeten, med vänner, socialt stöd, oro, rädslor etc. för den gravida kvinnan och det är av vikt med SÖMN för att reducera smärta.
Jag behöver min sömn, den är av väldigt hög vikt. Sömnen kan jag inte styra mer än marginellt, min kropp slutar helt enkelt att fungera efter ett antal timmar, så har det varit i hela mitt liv.
Jag har aldrig varit någon uppesittarmänniska, kommer aldrig att bli, och det har jag accepterat för länge sedan.
Visst, det var lättare som yngre att festa eller att vara uppe frasm till på dygnets småtimmar, men det kostade alltid i form av smärtor tappat minne eller annat.
Sömnen för MIG är desto viktigare NU, känslig som jag är, utan att för den delen skylla på graviditeten.
Avbruten sömn används som tortyr, jag har skrivit det förr, jag klarar inte av det.
en gång, ett par gånger, flera gånger, det för bara negativitet med sig.
Jag kan somna, somnar och MÅSTE sova när jag är trött, var jag än är så är det så, var jag än är, fysiskt eller mentalt, så är det så.
Sova är det enda som hjälper.
En natts sömn läker det mesta, om sömnen varit ihållande ostörd och lugn.
I alla andra fall ökar oro, smärta och tappat minne.
Detta förvärras kapitalt av graviditeten, jag blir ÄNNU mer känslig för störd sömn.
TORTYR
känns det och upplevs det som.
8 timmar är MINIMUM, Så, ibland ner till 2 timmars sammanhängande sömn, tar livet av mig, bokstavligen, får mig att rasa neråt neråt neråt djupt neråt och får mig att tappa allt som har med en normal dag att göra.
Hur hantera detta?
Hur hantera något egentligen?
FÖREBYGGA, ja såklart. Hålla sig lugn i stormiga situationer. Javisst, om man var ensam vore det enklare.
Min text idag handlar egentligen, och först och främst om sammandragningar
KÄNSLOMÄSSIGT STYRDA SAMMANDRAGNINGAR
Som man inte kan bevisa, bara säga att de existerar och definitivt påverkar förlossningens värkarbete.
Sammandragningar för mig är fullkomligt känslostyrt, de styrs helt och hållet av mitt sociala liv.
Smärtor är oftast förknippade med stress, agressioner och rädsla.
När livmodern drar ihop sig, kontraherar, får bebsen mindre plats dessutom och får då i MITT FALL sk. "Spel" och kan fara runt och vara obekväm i flera timmar bara för att slåss om sin bekväma plats igen.
bebisen jag bär på är ganska lång, hon tar massor av plats och känner sig ofta trängd, något jag upplever tydligt. När då en känslomässig sammandragning tar plats gör det inte bara ont på grund av den, bebisen sparkar hej vilt och bygger på smärtan på olika sätt.
I allt detta ska jag då hantera det uppkomna, situaionen eller tillfället till VARFÖR det är stress, rädsla, etc.
OFTA är detta förknippat med för lite sömn, om diskussioner tex. förs på den senare delen av kvällen.
KATASTROF
kan jag lova.
KATASTROF
för både mig och bebisens mående.
I de fall känslomässiga yttringar uppstår försöker jag därför genast hålla mig avvaktande, vara tyst, dra mig undan, försöka sova, ALLT FÖR ATT INTE BYGGA PÅ SMÄRTAN som i sig är så det räcker och blir över ändå.
En kvinnas graviditet är inte den andres lik, det är viktigt med förståelse och respekt.
Ges inte det
Finns det inget annat i heller.
Vecka 31
"Välkommen till en ny vecka, en fortsatt fantastisk upplevelse i din graviditet!
Vecka 31 låter dig känna.
Känna med stora bokstäver, precis allt.
Du kan ha en fot i svalget samtidigt som bebisen försöker sparka ut din lever genom ryggen, är det inte mysigt med så hög närvaro!
Tarmarna har redan manipulerats till att ligga i en egen hörna och din urinblåsa kan äntligen få slappna av då bebisen så fiffigt har full kontroll på när den ska krampa eller ej.
Bebisen hickar och du kan känna det tydligt, ibland smårapar du vid varje hickning, visst är det charmigt!
Pappan kan nu äntligen få känna på hur livet efter förlossningen blir, tårar, kamper, smärta och hisnande humör, kvinna, du lär ha en vältränad man!
Ni kan nu njuta av era gemensamma stunder, pappan får vara snabb bara, så fort bebisen slappnar av somnar kvinnan, oberoende var ni befinner er så se till att alltid ha en kudde redo, och en hand såklart, för kvinnan har nu vant sig vid din hand på magen under sömn. Ta du bort den vaknar hon och då får du skylla dig själv.
Så blivande föräldrar, Välkomna in i denna otroligt spännande slutspurt, dax att gaska upp sig och skaka av sig alla oroligheter som man ju oftast drar med i början av en graviditet, sista tiondelen är nu bakom er och ett nytt liv är snart att beskåda!
Skulle kvinnan behöva tröstshoppa i slutet av graviditeten, med början typ nu, låt henne hållas, det är inte det att hon behöver nya kläder, nej, hon behöver bara se sin skepnad i olika utföranden för att tro på att det är sant, Myrorna är en bra idé!
Kvinna, glöm inte ditt järn, drick mycket vatten och seså, nu är dte inte lång tid kvar och du, glöm inte! Graviditeten är ingen sjukdom!
"
Men hjälp!
Hon når inälvor och andra ospecificerade organ med sina långa små fossingar, det börjar med ett kittlande sen laddar hon och sparkar till med hela sin kraft som inte är NÅDIG!!!
Just nu roar hon sig med att sparka på understa revbenet på höger sida SAMTIDIGT boxar hon på blåsan så att jag håller på att utsättas för VATTENAVGÅNG och då menar jag inte förlossning! Hjälp!
Dessutom tränar hon Bungy Jump..men i sista sekunden innan hon faller dunsar hon med rumpan neråt..just det ja, alla med lite fantasi kan nog räkna ut HUR JÄVLIGT DET KÄNNS!
PUST!
Vad månde det bli av detta lilla Lejon?
Fina under
Dax att tänka på lilla väskan
Dax att tänka "snart"
Fina under inhandlades idag...
Vilken känsla...vilken kärlek...
Och
Vilka under vi omger oss med...
Dock
är det största under redan här på något sätt...
Vi två vuxna ärliga själar med så mycket att ge, så mycket att berätta, visa och ge...
Tänk vad lilla "pipen" har att se fram emot...
Två föräldrar som verkligen kommer att vara just där, just precis så, hela tiden.
Livet är fint!
Svenskt matsug
Överraskningarnas vecka har det varit...snart pryds Sverige av en gyllene häst igen, det kunde jag alrig tro.
Det är varmt, Jag är tung, livet är helt ok.
Skönt att krama gos igen, saknaden har varit enorm. Nu är det dusch och kudde som gäller. Ny dag i morgon.
Natti.