Skogspromenad
Finns egentligen inte så mkt att säga om vår skogstur idag....
Ljuset var härligt och jag fick många fina bilder. Livet ljusades upp för en stund.
Märkligt hur Moder Natur skapar och donar för att behaga våra sinnen....
Som i en kyrka...om inte än vackrare..
Fullträff...en liten ensam blomma..undangömd i ett hörn...så otroligt lysande vacker!
Och så ljuset...om igen ljuset...som faller som det behagar och lyste vår väg.
Det var en tung runda, dels för att vi är ganska högt uppe här och dels för att min kondition är minus noll komma noll. Efteråt rasade jag i soffan med en hund på ena sidan, en katt på andra sidan och så somnade jag, vaggad av deras andetag och mjuka ljud.
Eftermiddagen spenderades på fyra hjul, jagades papper till Certifikaten som ska delas ut i morgon.
Alltså, avslutning för en CBC grupp...härligt! Mkt nytt material in till vårt Bibliotek.
Sen ska jag stta mig på tåget hem....22 timmar av dunketidunketidunk....ömsom sovandes ömsom lyssnandes på skrikika ungar vars föräldrar fullkomligt glömt bort det där med barnuppfostran.
Men
Snart är jag där...
I din Famn
Idag är det Fredag
Vilket innebär att jag åker hem i morgon......
Men vad är hem? Hem till en övertagen, omgjord "våldtagen" lägenhet. som ska lämnas om några dagar...eller....hem till någon annans hem....som jag visst kan vara i..men som inte är mitt hem.
Jobbigt, ledsamt, energikrävande och kommer att fullkomligt knäcka mig.
jag vet att man ska se positivt på saker och ting...men en egen vrå...är för mig ett måste, annars kreverar jag.
Jag ska ta ett djupt andetag och förska landa den 1 November....då vi får vårt gemensama hem. Äntligen.
Men vet ni hur många dagar...sekunder...timmar...tankar...känslor....det är tills dess? Hur mycket panik som kan arbetas upp under den tiden?
Frågan är..hur kan jag ens tro att jag ska klara detta.
Idag är vädret snällt, efter en disig morgon strålar solen. Vi, Michi och jag ska asa oss från soffan, ut i skogen och ta en massa bilder till boken.
Det är dags för det...att vara lite kreativ.
Återkommer med några väl utvalda alster i eftermiddag.
*Energi*
*Utrymme*
*Luft*
Men vad är hem? Hem till en övertagen, omgjord "våldtagen" lägenhet. som ska lämnas om några dagar...eller....hem till någon annans hem....som jag visst kan vara i..men som inte är mitt hem.
Jobbigt, ledsamt, energikrävande och kommer att fullkomligt knäcka mig.
jag vet att man ska se positivt på saker och ting...men en egen vrå...är för mig ett måste, annars kreverar jag.
Jag ska ta ett djupt andetag och förska landa den 1 November....då vi får vårt gemensama hem. Äntligen.
Men vet ni hur många dagar...sekunder...timmar...tankar...känslor....det är tills dess? Hur mycket panik som kan arbetas upp under den tiden?
Frågan är..hur kan jag ens tro att jag ska klara detta.
Idag är vädret snällt, efter en disig morgon strålar solen. Vi, Michi och jag ska asa oss från soffan, ut i skogen och ta en massa bilder till boken.
Det är dags för det...att vara lite kreativ.
Återkommer med några väl utvalda alster i eftermiddag.
*Energi*
*Utrymme*
*Luft*
Respekt
Dagens tanke går åter till ordet Respekt.
Vet människor idag vad det ordet ens innebär?
Jag undrar så vad som rör sig innanför pannbenet på vissa människr och jag undrar så vad som gör, att människor tar beslut helt utan att ens betänka, ordet respekt som i mina ögon, borde ingå i allt vi gör, tänke roch känner.
Nåja, dagens inlägg var inte tänkt att bli depressivt på något sätt, men en mening somär aktuell idag säger.
Som man behandlar andra, kommer man själv att bli behandlad.
Det ligger mkt i det.
Morgonen var tidig idag...av någon lustig anledning vaknar jag PRICK 05.48 varje morgon. Kanske någon inre väckarklocka som ringer, och tycker, nu är det dax, vem vet.
När jag slog upp ögonen idag såg jag rakt in i Midas ögon...han bara stod där, väntande.
Natten bar med sig många meddelanden i form av drömmar så det kanske är lite mkt sagt att säga, att jag vaknade, dock, slog jag upp mina blå.
Och där som sagt, stod han.
Soldado som bytt namn till Indigo stod brevid och tetades med honom, men å..så lyckliga dom är pojkarna..och så glad jag för för att få känna och ta del av detta.
Vi är tillbaka i Hilly Billy Country, sista dagen på kursen var igår, avlutningen mäktig med många tårar, vilken underbar grupp, de var så otroligt glada och lyckliga allihop och alla grät till avskedet, män som kvinnor.
Huset börjar vakna...Ingrid är ute med hundarna och håller på att släppa över pållarna till gräset, upp i skogen.
Själv ska jag mysa en stund i sängen till..bara dra mig och ta det lugnt, dricka mitt kaffe långsamt och ha det så bra jag bara kan.
Morgonutsikt :-)
Vet människor idag vad det ordet ens innebär?
Jag undrar så vad som rör sig innanför pannbenet på vissa människr och jag undrar så vad som gör, att människor tar beslut helt utan att ens betänka, ordet respekt som i mina ögon, borde ingå i allt vi gör, tänke roch känner.
Nåja, dagens inlägg var inte tänkt att bli depressivt på något sätt, men en mening somär aktuell idag säger.
Som man behandlar andra, kommer man själv att bli behandlad.
Det ligger mkt i det.
Morgonen var tidig idag...av någon lustig anledning vaknar jag PRICK 05.48 varje morgon. Kanske någon inre väckarklocka som ringer, och tycker, nu är det dax, vem vet.
När jag slog upp ögonen idag såg jag rakt in i Midas ögon...han bara stod där, väntande.
Natten bar med sig många meddelanden i form av drömmar så det kanske är lite mkt sagt att säga, att jag vaknade, dock, slog jag upp mina blå.
Och där som sagt, stod han.
Soldado som bytt namn till Indigo stod brevid och tetades med honom, men å..så lyckliga dom är pojkarna..och så glad jag för för att få känna och ta del av detta.
Vi är tillbaka i Hilly Billy Country, sista dagen på kursen var igår, avlutningen mäktig med många tårar, vilken underbar grupp, de var så otroligt glada och lyckliga allihop och alla grät till avskedet, män som kvinnor.
Huset börjar vakna...Ingrid är ute med hundarna och håller på att släppa över pållarna till gräset, upp i skogen.
Själv ska jag mysa en stund i sängen till..bara dra mig och ta det lugnt, dricka mitt kaffe långsamt och ha det så bra jag bara kan.
Morgonutsikt :-)
Är det vad ni kallar att Leva?
Blir förbluffad...förvånad...samtidigt lite rädd för utvecklingen av människan, eller ska man säga, underutveckling?
Vad är det som sker? Vad är det som gör, att det inte går framåt? inte släpps fritt?
Är det vad barnen ska ha med sig?
Nedanståede Fraser är sådana som jag i det dagliga livet snappat upp..och jag måste säga att det skrämmer mig att det verkligen finns folk som lever så....dessutom ACCEPETERAR det!
Vad handlar det om?
Lathet?
Dumhet?
Inskränkthet?
Brist på social uppfostran?
Skakar ofta på huvudet...höjer på ett ögonbryn och bara förvånas över bla: nedanstående:
Kvinna: "Jag tvingade minsann honom att städa toaletten igår, jag har gjorde det de senaste året och nu tyckte jag att det var dags"
Kvinna: "Han får ingen sex på två veckor om han inte följer med på Ikea på Lördag"
Kvinna: "Jag vill att det ska vara rättvist men det vill inte min man så allting är orättvist"
Kvinna: "Jag tvingade honom att förlova sig med mig för jag tyckte det var dags"
Kvinna: "Min man får inget Sex längre för han gör aldrig det jag vill att han ska göra, han är säkert ändå otrogen det svinet"
Man: "Det är lika bra att ställa upp på vad hon säger, jag orkar inte med det annars"
Man: Vadådå..det kvittar vad jag gör därhemma så går frugan efter mig och gör om allt...jag giter inte bråka om det så jag undviker kontakt med henne på kvällarna.
Man:Jag får inget Sex om jag inte städar på helgerna.
Man:"Jag önskar jag kunde få en ensam stund i veckan, bara för mig, men då kallas jag egoist"
HUR KUL LIV HAR FOLK EGENTLIGEN?
Vad är det för måsten som människor tror att de råder under, vad är det för fällor folk gillrar till varandra när de ingår i en relation, hur i hela friden kan man NÖJA sig..
med en partner som bestämmer åt en?
Har människor inga egna liv?
egna intressen? FÅR man ens ha ett eget intresse utan att för den delen vara egoist?
Ja kvinnor får det tydligen, se på häst-tjejerna! Männen då?
Vad förväntar ni av era män egentligen?
Vad förväntar sig männen av kvinnorna?
Ja jag skrev precis så...."era" För man skulle banne mig ibland kunna tro att ni ÄGER era män...som hundar i koppel
som minsann ska lyda er
Har inte människor i en relation rätt till fritt tänkande och görande, baserat på det ursprungligt överrenskomna? dvs. tex: trohet till varandra?
Måste man utöver det ÄGA den andres tid och gärningar?
Och om man nu är ett offer i en sådan relation...varför gnälla? Varför inte agera?
Livet hämmas något så otroligt, av allt som vi upplever ändå, varför inte slå sig fri och och hitta tillbaka till sitt eget jag, sin egen identitet, sin egen fria vilja och glädje, istället för att hänga upp sig på en partner som man ändå tycker är fel!
SLÄPP! varandra fria lite! lossa på de tunga begreppen som heter måste och ska, se för fasiken till att ha lite kul istället för att vänta på att partnern ska skärpa till sig, eller vad det nu kallas, för det lär ju aldrig ens hända under hot!
Medan alla dessa par, lever i dessa konstruktioner, passerar livet förbi ...... men det viktigaste av allt...verkar ändå att få kontrollera sin partner...då är de flesta nöjda.
Är det att Leva?
Vad är det som sker? Vad är det som gör, att det inte går framåt? inte släpps fritt?
Är det vad barnen ska ha med sig?
Nedanståede Fraser är sådana som jag i det dagliga livet snappat upp..och jag måste säga att det skrämmer mig att det verkligen finns folk som lever så....dessutom ACCEPETERAR det!
Vad handlar det om?
Lathet?
Dumhet?
Inskränkthet?
Brist på social uppfostran?
Skakar ofta på huvudet...höjer på ett ögonbryn och bara förvånas över bla: nedanstående:
Kvinna: "Jag tvingade minsann honom att städa toaletten igår, jag har gjorde det de senaste året och nu tyckte jag att det var dags"
Kvinna: "Han får ingen sex på två veckor om han inte följer med på Ikea på Lördag"
Kvinna: "Jag vill att det ska vara rättvist men det vill inte min man så allting är orättvist"
Kvinna: "Jag tvingade honom att förlova sig med mig för jag tyckte det var dags"
Kvinna: "Min man får inget Sex längre för han gör aldrig det jag vill att han ska göra, han är säkert ändå otrogen det svinet"
Man: "Det är lika bra att ställa upp på vad hon säger, jag orkar inte med det annars"
Man: Vadådå..det kvittar vad jag gör därhemma så går frugan efter mig och gör om allt...jag giter inte bråka om det så jag undviker kontakt med henne på kvällarna.
Man:Jag får inget Sex om jag inte städar på helgerna.
Man:"Jag önskar jag kunde få en ensam stund i veckan, bara för mig, men då kallas jag egoist"
HUR KUL LIV HAR FOLK EGENTLIGEN?
Vad är det för måsten som människor tror att de råder under, vad är det för fällor folk gillrar till varandra när de ingår i en relation, hur i hela friden kan man NÖJA sig..
med en partner som bestämmer åt en?
Har människor inga egna liv?
egna intressen? FÅR man ens ha ett eget intresse utan att för den delen vara egoist?
Ja kvinnor får det tydligen, se på häst-tjejerna! Männen då?
Vad förväntar ni av era män egentligen?
Vad förväntar sig männen av kvinnorna?
Ja jag skrev precis så...."era" För man skulle banne mig ibland kunna tro att ni ÄGER era män...som hundar i koppel
som minsann ska lyda er
Har inte människor i en relation rätt till fritt tänkande och görande, baserat på det ursprungligt överrenskomna? dvs. tex: trohet till varandra?
Måste man utöver det ÄGA den andres tid och gärningar?
Och om man nu är ett offer i en sådan relation...varför gnälla? Varför inte agera?
Livet hämmas något så otroligt, av allt som vi upplever ändå, varför inte slå sig fri och och hitta tillbaka till sitt eget jag, sin egen identitet, sin egen fria vilja och glädje, istället för att hänga upp sig på en partner som man ändå tycker är fel!
SLÄPP! varandra fria lite! lossa på de tunga begreppen som heter måste och ska, se för fasiken till att ha lite kul istället för att vänta på att partnern ska skärpa till sig, eller vad det nu kallas, för det lär ju aldrig ens hända under hot!
Medan alla dessa par, lever i dessa konstruktioner, passerar livet förbi ...... men det viktigaste av allt...verkar ändå att få kontrollera sin partner...då är de flesta nöjda.
Är det att Leva?
Dagen idag
Dagen idag är ju såklart inte som någon annan dag, det säger sig själv...men
Jag är så inne i mina rutiner när det kommer till arbete, när det kommer till kurser, at hålla kurs gör jag som ett rinnande vaten, i sömnen eller vad som.
Dagen idag var härlig, den var annorlunda, den var...unik.
Såklart är alla dagar unika, såklart har alla dagar sitt speciella innehåll...
Men
Dagen idag visade att alla, precis alla kan hitta sin egen röst, alla kan finna sin egen rytm och melodi och alla, precis alla kan föra fram budskapet det har inom sig, sin egen identitet...
Och
När den bron brister, när den rösten man tror sig ha bryts ner och byggs upp igen, när man förstår allvaret bakom orden man nyttjar, när insikten slår en mitt i ansiktet, då rasar hela ens värld för en sekund, då bryter man ihop och landar, men mjukt, här..i denna omgivningen..landar man mjukt, och fångas upp av lärare ch assistenter som har vanan inne att fånga upp fallande elever...och i trygghet, i ro och i samspel och gemenskap, med mycket skratt, sång och tal...finner vi det vi sökte...vår
URSPRUNGLIGA RÖST.
Hur fantastiskt är inte det då..vilken makt, vilken power....vilket...WOW och AHA tillfälle....at få använda
SIN EGEN RÖST!
Dagen idag bjöd på detta, för hela gruppen..och för mig...var det bara...att om igen njuta av detta skådespel som innebär att ännu en grupp har funnit vägen till sitt jag.
Makes Me Happy :-)
Jag är så inne i mina rutiner när det kommer till arbete, när det kommer till kurser, at hålla kurs gör jag som ett rinnande vaten, i sömnen eller vad som.
Dagen idag var härlig, den var annorlunda, den var...unik.
Såklart är alla dagar unika, såklart har alla dagar sitt speciella innehåll...
Men
Dagen idag visade att alla, precis alla kan hitta sin egen röst, alla kan finna sin egen rytm och melodi och alla, precis alla kan föra fram budskapet det har inom sig, sin egen identitet...
Och
När den bron brister, när den rösten man tror sig ha bryts ner och byggs upp igen, när man förstår allvaret bakom orden man nyttjar, när insikten slår en mitt i ansiktet, då rasar hela ens värld för en sekund, då bryter man ihop och landar, men mjukt, här..i denna omgivningen..landar man mjukt, och fångas upp av lärare ch assistenter som har vanan inne att fånga upp fallande elever...och i trygghet, i ro och i samspel och gemenskap, med mycket skratt, sång och tal...finner vi det vi sökte...vår
URSPRUNGLIGA RÖST.
Hur fantastiskt är inte det då..vilken makt, vilken power....vilket...WOW och AHA tillfälle....at få använda
SIN EGEN RÖST!
Dagen idag bjöd på detta, för hela gruppen..och för mig...var det bara...att om igen njuta av detta skådespel som innebär att ännu en grupp har funnit vägen till sitt jag.
Makes Me Happy :-)
Dag 3
Dag 3 står alltid och väger. Det är liksom mitt i, här ska det fastställas och kännas att utbildningen verkligen gett något.
Så behöver jag inte tänka denna gången.
Gruppen är otrolig, från att spreta i alla riktningar förde gårdgens övningar dem samman till en enhet, en hel grupp, i samarbete.
Phu.
Nadja och jg diskuterade det en hel del, det handlar om att se gruppen som en person, inte splittrad med olika personligheter samtidigt som jag inte får glömma bort individualiteten....viktigt! Svårt! Lärorikt.
Idag ville kroppen mer än sinnet. Jag vaknade tidigare än 06.00 men ville ändå inte vakna...inte ens kaffet drog.
Det blir nog kallare här idag, de senaste dagarnas 40 grader kanske byts ut mot 20....gärna det.det är vad jag tror i alla fall för det är fortfarande mörkt utomhus...
Låg och drog mig en stund men sen kände jag ändå önskan om kaffe och i det ögonblicket landade det en fluga på min näsa.
Saken var då klar. Uppgång.
Det är en skön rutin, att även om vi bor en massa folk i samma lägenhet så kan jag komma undan, gå in i mitt eget rum, det känns underbart. Och....det är inte en jävel som skulle få för sig at ens tänka tanken att komma in här...då klarar jag av at bo såhär, då får jag min space.
Som sagt...3:e dagen, sen är det 2 dagar kvar, efter det ska vi åka runt lite ett par dagar och sen har jag ett gruppmöte på Lördag.
I skrivande stund färgas himlen rosa så min önskan om svalare väder kan jag nog glömma...folket börjar redan röra sig här...har de redan anammat mina rutiner *s*
Avtrubbad....är hur jag känner mig i övrigt....som en ingentingtyckande ingen som inte vill ett skit.
That´s me.
Så behöver jag inte tänka denna gången.
Gruppen är otrolig, från att spreta i alla riktningar förde gårdgens övningar dem samman till en enhet, en hel grupp, i samarbete.
Phu.
Nadja och jg diskuterade det en hel del, det handlar om att se gruppen som en person, inte splittrad med olika personligheter samtidigt som jag inte får glömma bort individualiteten....viktigt! Svårt! Lärorikt.
Idag ville kroppen mer än sinnet. Jag vaknade tidigare än 06.00 men ville ändå inte vakna...inte ens kaffet drog.
Det blir nog kallare här idag, de senaste dagarnas 40 grader kanske byts ut mot 20....gärna det.det är vad jag tror i alla fall för det är fortfarande mörkt utomhus...
Låg och drog mig en stund men sen kände jag ändå önskan om kaffe och i det ögonblicket landade det en fluga på min näsa.
Saken var då klar. Uppgång.
Det är en skön rutin, att även om vi bor en massa folk i samma lägenhet så kan jag komma undan, gå in i mitt eget rum, det känns underbart. Och....det är inte en jävel som skulle få för sig at ens tänka tanken att komma in här...då klarar jag av at bo såhär, då får jag min space.
Som sagt...3:e dagen, sen är det 2 dagar kvar, efter det ska vi åka runt lite ett par dagar och sen har jag ett gruppmöte på Lördag.
I skrivande stund färgas himlen rosa så min önskan om svalare väder kan jag nog glömma...folket börjar redan röra sig här...har de redan anammat mina rutiner *s*
Avtrubbad....är hur jag känner mig i övrigt....som en ingentingtyckande ingen som inte vill ett skit.
That´s me.
Essensen
Sitter i min säng....kaffet brevid mig, datorn i knäet. Timmen är tidig men flugorna har varit outhärdliga sen 4. Värmen är olidlig på natten, man tar inte Österrike för ett "Medelhavsland" men det borde tiläggas, 40 grader här är inget ovanligt och så är det just nu om dagarna.
Det enda tråkiga i det...är väl att jag sitter inomhus med min utbildning och elever hela dagarna så det enda vi får av det är..ett kvavt rum.
Nåja..det kunde varit värre, det kunde varit December.
Men det är verkligen så, jag tror att Österrike är det enda existerande land med årstiderna kvar!
RIKTIG vinter! och RIKTIG sommar! samt de där underbara övergångsperioderna emellan.
Min dröm, är sedan år, ett litet hus längs Donau, att kunna komma hit och bara vara eller kanske spendera tid där under utbildningarna.
Precis nere vid någon av alla de byar som pryder Donaus kanter som ett pärlband...gärna i Vindistriktet, eller närmre Hilly Billy dvs. upp Mot Linz.
När man i vanligt tal pratar om Österrike så tänker väl de flesta Snö och Skidor!
Jag tänker Sommar! Sol! Värme! Kärlek! Gemenskap! Familj!
Det är nog så ändå..att det är här jag laddar mina batterier.
Inte en dag har jag varit trött
Massor av skratt stärker hela mitt jag
Gör mig ockdså uppmärksam på kontrasten...skillnaden mellan klimat..och då tänker jag inte på Naturen, utan på Mentalitet.
Glädje! Har vi här. Outömmlig glädje, bara att ta av, ta för sig, nyttja och leva med.
De är min familj, en blandning av vuxna människor som funnit varandra, så stark gemenskap, så äkta och otvunget, precis som..Essenesen av Kärlek.
Jag kom på...att jag ej varit här sen i Februari...det är detta som fattats mig, till en stor del har detta varit sorgen jag burit, att inte få vara nära de mina.
2:a dagen på Utbildningen idag, gruppen är tung,varierad och stark, mycket att hålla reda på och många olika energier att fånga och föra samman, dagen är lång, timmarna många, men det känns ok, energin räcker, även för mig.
Solen går upp..detta fantastiska skådespel...ljuset sprider sig över kullarna och djuren vaknar så sakta till liv.
Detta är en del av det paradis som jag Älskar kanske för att jag har valt att det ska vara så, kanske jag VILL vara just här, och tycka just så, men det är ok, för det passar just mig och det ger just mig....Liv.....att orka och att fortsätta vara...
just Jag.
Det enda tråkiga i det...är väl att jag sitter inomhus med min utbildning och elever hela dagarna så det enda vi får av det är..ett kvavt rum.
Nåja..det kunde varit värre, det kunde varit December.
Men det är verkligen så, jag tror att Österrike är det enda existerande land med årstiderna kvar!
RIKTIG vinter! och RIKTIG sommar! samt de där underbara övergångsperioderna emellan.
Min dröm, är sedan år, ett litet hus längs Donau, att kunna komma hit och bara vara eller kanske spendera tid där under utbildningarna.
Precis nere vid någon av alla de byar som pryder Donaus kanter som ett pärlband...gärna i Vindistriktet, eller närmre Hilly Billy dvs. upp Mot Linz.
När man i vanligt tal pratar om Österrike så tänker väl de flesta Snö och Skidor!
Jag tänker Sommar! Sol! Värme! Kärlek! Gemenskap! Familj!
Det är nog så ändå..att det är här jag laddar mina batterier.
Inte en dag har jag varit trött
Massor av skratt stärker hela mitt jag
Gör mig ockdså uppmärksam på kontrasten...skillnaden mellan klimat..och då tänker jag inte på Naturen, utan på Mentalitet.
Glädje! Har vi här. Outömmlig glädje, bara att ta av, ta för sig, nyttja och leva med.
De är min familj, en blandning av vuxna människor som funnit varandra, så stark gemenskap, så äkta och otvunget, precis som..Essenesen av Kärlek.
Jag kom på...att jag ej varit här sen i Februari...det är detta som fattats mig, till en stor del har detta varit sorgen jag burit, att inte få vara nära de mina.
2:a dagen på Utbildningen idag, gruppen är tung,varierad och stark, mycket att hålla reda på och många olika energier att fånga och föra samman, dagen är lång, timmarna många, men det känns ok, energin räcker, även för mig.
Solen går upp..detta fantastiska skådespel...ljuset sprider sig över kullarna och djuren vaknar så sakta till liv.
Detta är en del av det paradis som jag Älskar kanske för att jag har valt att det ska vara så, kanske jag VILL vara just här, och tycka just så, men det är ok, för det passar just mig och det ger just mig....Liv.....att orka och att fortsätta vara...
just Jag.
En ny dag...igen
Ibland undrar jag..varför alla dessa nya dagar?.....
Varför inte bara en endaste lång.....upplevelse....
Vi delar upp, strukturerar, lägger schema, sätter tider, allt, för att få kontroll.
Hur skulle det vara att släppa på det? Släppa på rutor, linjer, tider och struktur?
Sväva, utan för den delen tappa fästet, framåt , runt och målmedvetet men med friheten att göra exakt vad vi vill, när vi vill.
Härligt, det måste vara det som är livet.
Och
På tal om LIV.
Vad är ett liv för dig?
Varför inte bara en endaste lång.....upplevelse....
Vi delar upp, strukturerar, lägger schema, sätter tider, allt, för att få kontroll.
Hur skulle det vara att släppa på det? Släppa på rutor, linjer, tider och struktur?
Sväva, utan för den delen tappa fästet, framåt , runt och målmedvetet men med friheten att göra exakt vad vi vill, när vi vill.
Härligt, det måste vara det som är livet.
Och
På tal om LIV.
Vad är ett liv för dig?
Ögon Blå
En dag ska jag lära mig
Att ja..Jag har blåa ögon
Men för det behöver jag ju inte vara DUM I HUVUDET och gå på saker och ting om och om igen
För
Jag är så syndigt trött på att bli
SÅRAD
Att ja..Jag har blåa ögon
Men för det behöver jag ju inte vara DUM I HUVUDET och gå på saker och ting om och om igen
För
Jag är så syndigt trött på att bli
SÅRAD
Utsikt
Om alla hade den utsikten jag har just nu
Om alla fick chansen att uppleva det jag upplever just nu
Om alla bara...en liten stund...fick vara...i just detta nu...
Fanns det inget som stoppade solen att lysa för alla.
Solen gick upp och gav ljus över trädtopparna, ljuset spred sig över byn nere i dalen, hästarna står halvvägs ner i dalen och väntar på sitt hö...Midas skiner, han strålar som guld, denna fantastiska...underbara häst.....tårarna var inte långt borta igår när jag kom hem...eller hit ska jag kanske skriva. Fast det känns som hem.
Midas...vackra fina underbara Midas...han har det så bra här....han är så nöjd och det gör att mitt hjärta kan kännas lugnt..
Denna stillhet här råder, denna genuint varma familj som med öppna armar välkomnar, detta hus, denna plats....denna skog...ja till och med maten...igår..var som..hemma...glada skrattande människor...en vanlig vardagskväll..ren glädje och gemenskap.
Som en stjärnhimmel......där en stjärna länge varit vilsen men äntligen funnit ro i sin egen bild...så...precis så är denna plats..och att få ta del av denna ro är obeskrivbart.
Människorna börjar vakna här...solen har letat sig in i köket och sprider sina varma lena strålar en bit in där jag sitter...lyssnar på mjuk musik...dricker mitt kaffe och diskuterar....funderar och ventlilerar livets allvarligheter.
Idag är en dag med sol...med upplevelser och med glädje...det tänker jag absorbera och njuta till fullo av.
Vad som än sker så vet jag...hemma finns kvar..för mig att ta del av precis när jag vill...det är en del av den trygghet som jag letat efter i hela mitt liv och se...den fanns.den finns..den är.
Midas kommer upp mot huset nu...blinkar och tittar ut över skogen...ser in genom fönstret...ser han mig kanske...väntar han på mina händer mot sin hals...min mun mot hans mule....mitt sinne mot hans hjärta.....
Värme...
Sol
Behöver ni också solen? det räcker med en strimma av ljus, av värme...så stannar jag upp...vänder mitt ansikte mot strålen och tar emot näringen, den underbara sköna energin.
Jag är beroende, och det är inget jag vill vara utan.
Grått regnigt och trist känns kallt och deppigt, men tyvärr så är det ihållande och starkt, verkar aldrig gå om.
Solen träder åter in på Torsdag, det vill säga, jag anländer till mitt älskingsland, Österrike
Österrike är inte bara ett land med berg kullar och världens vackraste flod, Österrike betyder så mycket mer.
Österrike är en del av det hemma jag fortfarande söker, här känner jag mig avslappnad, glad och som mig själv. Här kan jag vara jag.
Mina vänner är mer som min familj, precis som en familj, alltid där, mer eller mindre.
Det tunga jobbiga och gråa som ligger över mig, täcker mig som en våt äcklig yllefilt bytas ut snart...om bara några timmar, mot en lätt blommig sjal som blir lätt att bära.,
1 vecka med glada skratt och mycket värme, den sol jag behöver, så väl jag behöver det...
Tankarna är många och ibland övermäktiga. Existensiella frågor varvas med teorier om kärlek och gemenskap, boende och vänskap.
Tyvärr täcker filten över de få strimmor av ljus som hade letat sig fram, kvävde hoppet och tog det med sig i avgrunden.
Nya cirklar öppnas och gamla sluts, sår luftas och läks, inget blir som vanligt igen, allt är sig likt.
MAN KAN INTE LITE PÅ NÅGON.
Inte ens sig själv.
Tänk
Tänk...att jag inte kan bestämma, kontrollera allt, vad synd egentligen, för...vad bra det skulle vara..för mig då alltså.
Dagens tankar går till Hjärnan.
Jodå, den mänskliga hjärnan.
En komplicerad klump som bestämmer själv!
Retligt måste jag säga att den helt sonika gör saker på eget bevåg och oftast utan att fråga mig först!
Tänk bara, (Jo just precis, tänk! )
Höger hjärnhalva styr vänster kroppsdel och vänster hjärnhalva styr höger kroppsdel, det låter kanske långsökt och det är absolut inget jag har bestämt eller hittat på, det får skyllas någon annan, "Högre uppsatt".
Så..vad jag vill komma till är att det finns en del av mig som tar egna beslut, tänker själv och fungerar på egen hand...är det konstigt att man känner sig splittrad ibland?
Om jag lyfter höger hand vet jag att det är en impuls från vänster härnhalva, jag vet också att jag då stimulerar och stimuleras av den vänstra hjärnhalvan som står för Logiskt tänkande, Struktur, saklighet och realism. Bland annat.
Om jag däremot lyfter vänster hand så blir det logiskt tänkt (Jodå) med impuls från höger hjärnhalva. Höger hjärnhalva står för känsla, kreativitet, ologiskt tänkande och andlighet.
Lite kul blir det när man funderar på hur man använder sin kropp, vilen del man överanvänder och vilken del man oftast låter vila.
Koordination, samspel mellan de två kroppshalvorna, lika användning och balans, hur föra in det?
I mitt dagliga liv och som ovan skrivet så vill JAG bestämma över min kropp och faktsiskt, det kan jag till en stor del, om jag intresserar mig bara lite lite mer.
Har ni provat att ta på er byxorna med "det andra" benet, allatså det benet som ni inte brukar använda?
Gå i trappor med "det andra" benet först?
Manövrera datorn med datormusen i "andra handen" ?
Det finns många, många olika sätt att ta tillbaka kontrollen över sin kropp, dessa var endast få men ACK så svåra att börja med.
Kordination betyder alltså mer balans och mer balans betyder ett mycket bättre mående, samt...att själv ta besluten leder till att vi VET mer om vår kropp och kan själva, mycket mer styra över våra funktioner.
Koppen är en spännande värld att utforska!
Berätta gärna hur era försök att ta över kontrollen går, jag är idel öra *s*
Dagens tankar går till Hjärnan.
Jodå, den mänskliga hjärnan.
En komplicerad klump som bestämmer själv!
Retligt måste jag säga att den helt sonika gör saker på eget bevåg och oftast utan att fråga mig först!
Tänk bara, (Jo just precis, tänk! )
Höger hjärnhalva styr vänster kroppsdel och vänster hjärnhalva styr höger kroppsdel, det låter kanske långsökt och det är absolut inget jag har bestämt eller hittat på, det får skyllas någon annan, "Högre uppsatt".
Så..vad jag vill komma till är att det finns en del av mig som tar egna beslut, tänker själv och fungerar på egen hand...är det konstigt att man känner sig splittrad ibland?
Om jag lyfter höger hand vet jag att det är en impuls från vänster härnhalva, jag vet också att jag då stimulerar och stimuleras av den vänstra hjärnhalvan som står för Logiskt tänkande, Struktur, saklighet och realism. Bland annat.
Om jag däremot lyfter vänster hand så blir det logiskt tänkt (Jodå) med impuls från höger hjärnhalva. Höger hjärnhalva står för känsla, kreativitet, ologiskt tänkande och andlighet.
Lite kul blir det när man funderar på hur man använder sin kropp, vilen del man överanvänder och vilken del man oftast låter vila.
Koordination, samspel mellan de två kroppshalvorna, lika användning och balans, hur föra in det?
I mitt dagliga liv och som ovan skrivet så vill JAG bestämma över min kropp och faktsiskt, det kan jag till en stor del, om jag intresserar mig bara lite lite mer.
Har ni provat att ta på er byxorna med "det andra" benet, allatså det benet som ni inte brukar använda?
Gå i trappor med "det andra" benet först?
Manövrera datorn med datormusen i "andra handen" ?
Det finns många, många olika sätt att ta tillbaka kontrollen över sin kropp, dessa var endast få men ACK så svåra att börja med.
Kordination betyder alltså mer balans och mer balans betyder ett mycket bättre mående, samt...att själv ta besluten leder till att vi VET mer om vår kropp och kan själva, mycket mer styra över våra funktioner.
Koppen är en spännande värld att utforska!
Berätta gärna hur era försök att ta över kontrollen går, jag är idel öra *s*
Ajdå
Jag får skäll när jag inte skriver *s*...
Inte visste jag att folk verkligen ville läsa mina ord.....all denna sammelsurium och bla bla bla...det är ju bara ord som trillar ur min mun.
Men men..
Jag kollade statistiken och inser...ni är ganska många, som återkommer hit varje dag, vad kul!
Få som kommenterar bara, det får ni gärna göra, jag tycker det är kul at veta vem ni är :-)
Dagens ämne är Rötter.
Rötter som i släktskap och stabilitet i vetskapen om sitt eget jag.
Har ni tänkt på så viktigt det är för oss att veta, egentligen, riktigt få veta vem vi är.
Jag visste det ej förrän jag tog steget och gjorde något som jag velat länge, men känt at det inte var dax, jag kontaktade min pappa.
På köpet kom ju fler frågor och funderingar men jag kan bara rekommendera er, gör det! ta steget! Funderar ni så är ni redan "där"...viljan finns, nu ska ni bara våga.
När jag väl hade gjort det slappnade jag av, nästan som om det var nog, som om det räckte att veta....
Varje vecka, varje dag kommer det små impulser, ett leende..en glad tanke..att jag nu faktiskt vet..och de änns så otroligt bra.
En push alltså...våga! Ta kontakt!
Inte visste jag att folk verkligen ville läsa mina ord.....all denna sammelsurium och bla bla bla...det är ju bara ord som trillar ur min mun.
Men men..
Jag kollade statistiken och inser...ni är ganska många, som återkommer hit varje dag, vad kul!
Få som kommenterar bara, det får ni gärna göra, jag tycker det är kul at veta vem ni är :-)
Dagens ämne är Rötter.
Rötter som i släktskap och stabilitet i vetskapen om sitt eget jag.
Har ni tänkt på så viktigt det är för oss att veta, egentligen, riktigt få veta vem vi är.
Jag visste det ej förrän jag tog steget och gjorde något som jag velat länge, men känt at det inte var dax, jag kontaktade min pappa.
På köpet kom ju fler frågor och funderingar men jag kan bara rekommendera er, gör det! ta steget! Funderar ni så är ni redan "där"...viljan finns, nu ska ni bara våga.
När jag väl hade gjort det slappnade jag av, nästan som om det var nog, som om det räckte att veta....
Varje vecka, varje dag kommer det små impulser, ett leende..en glad tanke..att jag nu faktiskt vet..och de änns så otroligt bra.
En push alltså...våga! Ta kontakt!
Vad är en dag?
Vad är en dag mer än timmar, tid och minuter?
Vad är en dag som bara flyktigt försvinner
Vad blir en dag som man inget gör något med...
Vad blir en dag som man inte vill minnas åter
Vad gör en dag som bara passerar förbi
Vad gör en dag som inte ger något till dig
Vad ÄR egentligen en dag mer än luft erfarenheter och upplevelser?
Jag behöver ju inte lägga den på minnet men självklart...så stannar den kvar.
För allt det jag inte vill minnas, är det som stannar kvar..och allt det jag minns..är det som jag inte fick behålla.
Mayakalendern säger om idag...att det är fullt ut en alldeles egen dag, helt olik alla andra dagar som någonsin passerat. En ny dag med nya energier och en ny dag man kan fylla med vad man vill.
Idag är regnstormens dag, Regnstormens energi innebär entusiasm och starka energier.
Dagen igår var Flinta. Dagen igår gjorde vi val, vi människor stod inför val och valde, valde i vårt liv. Idag får vi styrkan.
Dagen i morgon är den vi väntat på. Dagen i morgon är Ljusets återinträde, då firar vi skapelsens fullbordan. En Ny cirkel startas och den gamla sluts.
För att kastas bort eller minnas, precis som vi vill.
Dagen på papper är timmar. Sömn och vakenhet. Drömmar och aktivitet.
Dagen idag .... är fortfarande grå....instängd....kvävande.....
Hur är din dag? Vad är en dag för dig? Vad gör du med dina dagar? Sparar du dem på hög? Nyttjar du tillfällena att glädja och glädjas? Eller..är dagen bara ett tvunget måste som kommer åter och åter igen?
Dagen idag..är ju egentligen endast ett mellanspel...ett mellanting...en mix av igår och imorgon....
Dagen i morgon kan jag alltid längta till..för jag vet intet om den...så kanske för den med sig den lycka jag så förtvivlat behöver......Dagen igår är ju förbi...den vet jag vad den innehöll,,,den är iväg....borta...
Dagen idag är NU och just HÄR
Och det skrämmer mig lite
Eller kanske inte så lite
Att de bara passerar...försvinner och går..
Utan att jag fyller dom
Med värdefulla minnen och ting
Jag bara låter dom gå
Utan att ens vilja veta vad som skulle ske
Om jag uppskattade dom.
Men dagen IDAG är min bara min
Så..kan kan jag om dagen är med mig
Värdefullt fylla den med minnen jag vill spara.
Vad är en dag som bara flyktigt försvinner
Vad blir en dag som man inget gör något med...
Vad blir en dag som man inte vill minnas åter
Vad gör en dag som bara passerar förbi
Vad gör en dag som inte ger något till dig
Vad ÄR egentligen en dag mer än luft erfarenheter och upplevelser?
Jag behöver ju inte lägga den på minnet men självklart...så stannar den kvar.
För allt det jag inte vill minnas, är det som stannar kvar..och allt det jag minns..är det som jag inte fick behålla.
Mayakalendern säger om idag...att det är fullt ut en alldeles egen dag, helt olik alla andra dagar som någonsin passerat. En ny dag med nya energier och en ny dag man kan fylla med vad man vill.
Idag är regnstormens dag, Regnstormens energi innebär entusiasm och starka energier.
Dagen igår var Flinta. Dagen igår gjorde vi val, vi människor stod inför val och valde, valde i vårt liv. Idag får vi styrkan.
Dagen i morgon är den vi väntat på. Dagen i morgon är Ljusets återinträde, då firar vi skapelsens fullbordan. En Ny cirkel startas och den gamla sluts.
För att kastas bort eller minnas, precis som vi vill.
Dagen på papper är timmar. Sömn och vakenhet. Drömmar och aktivitet.
Dagen idag .... är fortfarande grå....instängd....kvävande.....
Hur är din dag? Vad är en dag för dig? Vad gör du med dina dagar? Sparar du dem på hög? Nyttjar du tillfällena att glädja och glädjas? Eller..är dagen bara ett tvunget måste som kommer åter och åter igen?
Dagen idag..är ju egentligen endast ett mellanspel...ett mellanting...en mix av igår och imorgon....
Dagen i morgon kan jag alltid längta till..för jag vet intet om den...så kanske för den med sig den lycka jag så förtvivlat behöver......Dagen igår är ju förbi...den vet jag vad den innehöll,,,den är iväg....borta...
Dagen idag är NU och just HÄR
Och det skrämmer mig lite
Eller kanske inte så lite
Att de bara passerar...försvinner och går..
Utan att jag fyller dom
Med värdefulla minnen och ting
Jag bara låter dom gå
Utan att ens vilja veta vad som skulle ske
Om jag uppskattade dom.
Men dagen IDAG är min bara min
Så..kan kan jag om dagen är med mig
Värdefullt fylla den med minnen jag vill spara.
Att inse är att förstå
Att inse är att förstå men för att vilja förstå måste man inse.
Att för en liten stund och för en gång skull lämna sig eget jag UTANFÖR för att kunna belysa någon annans insida...är ett måste för att förstå...men har man ej intresset så låter man bli och då kan man ej heller aldrig få veta hur det var.
Det är såklart enklare att framhålla stt eget jag men det ger aldrig, aldrig aldrig några svar, hur det är med mig. Hur jag känner det. Hur jag mår.
Kommunikation är endast möjligt vid ömsesidig förståelse, något som aldrig kommer att ske då ditt jag är för stort, tar för stor plats och ej kan lämnas ens för en stund, intresset är för litet, "jaget" för viktigt.
Ett förlåt betyder ingenting, det är helt meningslöst och innehållslöst, det är förståelsen, insikten som bär med sig värdet och som kan läka, som kanske kan läka de uppstådda såren.
Om ej, kan det ej hjälpas, då blir det ingenting kvar.
*
Mer än smärtan och sår som aldrig mer läker.
Solen gick i moln
Några ord som jag funderat på...är Respekt...Kärlek och Egoism.
Respekt är ett ord som kan tyckas svårt men om man vet vad det betyder så är det inte svårt att använda sig av det.
Kärlek är ju som sagt innan komplext, men väldigt enkelt..Kärlek kan bara vara en sak...nämligen kravlöst...minsta lilla du kräver tillbaks eller förväntar dig..så är det ej kärlek.
Egoism...jo..ett spännande ord men också så väldigt skrämmande...att framhålla endast sina egna goda egenskaper för att trycka ner andra eller visa på endast sina egna goda sidor..det är vidrigt...äckligt....sörjigt.
Dagens morgonfunderingar går hand i hand med vädret..solen har gått i moln. I alla fall på insidan.
Respekt är ett ord som kan tyckas svårt men om man vet vad det betyder så är det inte svårt att använda sig av det.
Kärlek är ju som sagt innan komplext, men väldigt enkelt..Kärlek kan bara vara en sak...nämligen kravlöst...minsta lilla du kräver tillbaks eller förväntar dig..så är det ej kärlek.
Egoism...jo..ett spännande ord men också så väldigt skrämmande...att framhålla endast sina egna goda egenskaper för att trycka ner andra eller visa på endast sina egna goda sidor..det är vidrigt...äckligt....sörjigt.
Dagens morgonfunderingar går hand i hand med vädret..solen har gått i moln. I alla fall på insidan.
Ett nytt kapitel påbörjas
Jag skriver ett nytt kapitel i min bok. Det kapitel jag nu lämnar handlade om förnedring. Förnedring och rotlöshet.
Dominerande svårtolkade ord blandat med krävande gengälder.
Svårt bittert och olyckligt.
Nej jag gråter inte i kudden, det har jag aldrig gjort, om man bryr sig om mig vet man när jag gråter och när jag skrattar.
Vet man inte det känner man mig ej.
Förnedring i sin gravaste form, att nyttja vetskap för att såra så blodigt som möjligt. På dessa sår kan det inte ens bildas ruvor, detta är sår som aldrig läker, alltjämt blödande. Svidande.
Förnedrande
För att tryckas ner, sätta på bojor, stänga in något man inte kan hantera, slå med ord. Slå hårt...mycket hårt med ord...så djupt det bara går.
Förnekande.
Förnekandet är stort. Massivt. Tryckande och
SVART
Dominerande svårtolkade ord blandat med krävande gengälder.
Svårt bittert och olyckligt.
Nej jag gråter inte i kudden, det har jag aldrig gjort, om man bryr sig om mig vet man när jag gråter och när jag skrattar.
Vet man inte det känner man mig ej.
Förnedring i sin gravaste form, att nyttja vetskap för att såra så blodigt som möjligt. På dessa sår kan det inte ens bildas ruvor, detta är sår som aldrig läker, alltjämt blödande. Svidande.
Förnedrande
För att tryckas ner, sätta på bojor, stänga in något man inte kan hantera, slå med ord. Slå hårt...mycket hårt med ord...så djupt det bara går.
Förnekande.
Förnekandet är stort. Massivt. Tryckande och
SVART
Pippi På Fågel
Eller...fågeldansen.......
Simon och jag var på promenad i Pildammsparken häromdagen, vi stannade till och beskådade ovan dansande fågel, jag fick jättebra kontakt med honom och han showade för mig minst 10 minuter. Badade, dansade, flög små rundor, kom tillbaka och busade lite till.
Han bjöd på många och härliga skratt...vilken spjuver alltså..man kunde riktigt se att han njöt av upmärksamheten.
Morgonstråle
I tystnad såg jag solen intaga sin plats. Ge löften om en fin strålande dag. Jag blev inte besviken.
Flyktigt
Vackert...strålande, starkt, intensivt. Kort och flyktigt. Så är fjärilens liv.
Se vad jag fångade i morse...solens strålar letade sg fram mellan trädkronorna i parken, jag satte mig på en bänk för att låta värmen nå mitt ansikte..så fladdrade det till och vid min sida satte sig denna.
Vad säger den till mig?
Precis vad en annan betydelsefull individ uttryckte på sitt sätt i morse. Livet är kort.
Men vad hjälper det ... för när allting kommer omkring så spelar det ju ingen roll. Det är vad man gör av det, innehållet och vad man fyller sitt liv med som spelar roll. Inte om det tar slut i morgon dag.
Flyktigt...livet är flyktigt. det rinner som sand mellan händerna och har jag tur fastnar det några guldkorn mellan fingrarna.
Färg-glatt..som fjärilens vackra vingar...
Svart..som tårarna på min kind.
Du är inte sjuk
Nej så är det kanske, men något fel är det som är trasigt och inte vet jag, varför den vanliga sjukvårdens omdöme diagnos och åsikt har någon betydelse för mig, men kanske en gång för alla de skulle kunna hitta vad som felas mig.
Nu är inte fallet så och jag är då tillbaka på ruta noll vilket inte behöver innebära att jag inte får hjälp eller att jag inte blir bra, jag får helt enkelt gå ett annat håll bara.
Body - Mind - Soul
Det ena förgiftar det andra
Så...är det inte fysiskt så är det själsligt eller mentalt.
Själsligt,,,,, Minnen som kommer upp..med sådan fart? Svårt att tro det men vad vet jag.
Mentalt..jo..det är ju första och sista stationen så...naturligtvis påverkas det.
Klarhet klartänkthet och struktur.
Jag försöker göra små sidoinsatser men det blir bara katastrofala följder, pappersarbete hemsidor etc. det MÅSTE vänta tydligen.
Instinkterna är de enda som fungerar men de är också på helspänn, överarbetade och går dygnet runt, slappnar ej av, inte inte bra alls.
Själsligt. Ok.finns det verkligen mer att bearbeta, jag trodde i min enfald att jag skulle vara över någon viss gräns och att livet skulle te sig ljust och harmoniskt på alla plan nu.
Livet skrattar mig rakt i ansiktet. Istället blir jag hypersensitiv mentalt hyperaktiv och kroppen rasar samman. Fin kombination. I mitten har vi en kärnvapenexplosion.
Naturen är behjälplig...och jag kom just på att jag är i behov att fågelkvittret...det där som jag hörde varje morgon ......
Inte Måsarnas ÄCKLIGA skrän.......utan de mjuka melodiska finstämda sjungande...vackra....som vaggade min insida till ro i takt med att solen gick upp och djuren i skogen började röra på sig...bort från människornas dagliga bestyr.
Just det fågelkvittret. Saknar jag.
Och ändå är det en lättnad, bördan är borta, och jag har det förhållandevis bra där jag är, naturen finns för mig att få, havet väntar på mitt besök och det finns till och med hästar på en (!) minuts gångavstånd.
Men det är inte hemma.
Hemma som i där.
Men det kommer det aldrig att bli mer så släpp det! Låt gå! Release!
Själen vill hitta hem och så länge jag inte har hittat hem kommer jag att vara fysiskt dåligt skick. Så är min slutsats.
Hela mitt jag värjer sig mot de "Låtsashem" som jag slungas runt i...som inte är jag och inte är mitt.
Kroppen får lida för att huvudet är dumt.
Här får kroppen lida för att själen vill hem.
Mentalt hänger jag med. Än så länge, med små återhämtningar mellan varven när jag hittat små hörnor som andas "hemma"
Som i en varm mule, en hov att raspa, en familjs återseende, mjukt fågelkvitter, hundar runt benen, solen i mitt ansikte.
Själen vill ha det så...MINA dofter ...mentalt lider jag svårt utan mina dofter..men det kommer igen. Mentalt gråter jag varje dag när jag måste stå ut med alla andra..icke så trevliga dofter...det gör mig tokig.
Jag behöver mitt...mitt och mitt...för att kunna vaggas till sömns....för att kunna sitta och slappna av...för att kunna vara och för att LEVA!
Jag levde en stund igår..med näsan i en hästpäls.....här kunde jag låtsas för en sekund att allt var som vanligt.
Men vem är det jag försöker lura. Jo...eller hur.
Vinden som slet..gödselstacken som stank..hovarnas doft som stod runt oss....underbart!
Jag är som en fisk utan vatten. Precis så är det. Är det konstigt att jag blir sjuk då? Inte eller hur.
Jag kan alltså här och nu konsatera at de fnns inga mediciner i världen som kan hjälpa mig, det enda som hjälper är ATT KOMMA HEM TILL ETT HEM ...... Där jag känner mig hemma. Så själen får ro.
Det längar jag efter.
Kanske det blir så igen.
Nu är inte fallet så och jag är då tillbaka på ruta noll vilket inte behöver innebära att jag inte får hjälp eller att jag inte blir bra, jag får helt enkelt gå ett annat håll bara.
Body - Mind - Soul
Det ena förgiftar det andra
Så...är det inte fysiskt så är det själsligt eller mentalt.
Själsligt,,,,, Minnen som kommer upp..med sådan fart? Svårt att tro det men vad vet jag.
Mentalt..jo..det är ju första och sista stationen så...naturligtvis påverkas det.
Klarhet klartänkthet och struktur.
Jag försöker göra små sidoinsatser men det blir bara katastrofala följder, pappersarbete hemsidor etc. det MÅSTE vänta tydligen.
Instinkterna är de enda som fungerar men de är också på helspänn, överarbetade och går dygnet runt, slappnar ej av, inte inte bra alls.
Själsligt. Ok.finns det verkligen mer att bearbeta, jag trodde i min enfald att jag skulle vara över någon viss gräns och att livet skulle te sig ljust och harmoniskt på alla plan nu.
Livet skrattar mig rakt i ansiktet. Istället blir jag hypersensitiv mentalt hyperaktiv och kroppen rasar samman. Fin kombination. I mitten har vi en kärnvapenexplosion.
Naturen är behjälplig...och jag kom just på att jag är i behov att fågelkvittret...det där som jag hörde varje morgon ......
Inte Måsarnas ÄCKLIGA skrän.......utan de mjuka melodiska finstämda sjungande...vackra....som vaggade min insida till ro i takt med att solen gick upp och djuren i skogen började röra på sig...bort från människornas dagliga bestyr.
Just det fågelkvittret. Saknar jag.
Och ändå är det en lättnad, bördan är borta, och jag har det förhållandevis bra där jag är, naturen finns för mig att få, havet väntar på mitt besök och det finns till och med hästar på en (!) minuts gångavstånd.
Men det är inte hemma.
Hemma som i där.
Men det kommer det aldrig att bli mer så släpp det! Låt gå! Release!
Själen vill hitta hem och så länge jag inte har hittat hem kommer jag att vara fysiskt dåligt skick. Så är min slutsats.
Hela mitt jag värjer sig mot de "Låtsashem" som jag slungas runt i...som inte är jag och inte är mitt.
Kroppen får lida för att huvudet är dumt.
Här får kroppen lida för att själen vill hem.
Mentalt hänger jag med. Än så länge, med små återhämtningar mellan varven när jag hittat små hörnor som andas "hemma"
Som i en varm mule, en hov att raspa, en familjs återseende, mjukt fågelkvitter, hundar runt benen, solen i mitt ansikte.
Själen vill ha det så...MINA dofter ...mentalt lider jag svårt utan mina dofter..men det kommer igen. Mentalt gråter jag varje dag när jag måste stå ut med alla andra..icke så trevliga dofter...det gör mig tokig.
Jag behöver mitt...mitt och mitt...för att kunna vaggas till sömns....för att kunna sitta och slappna av...för att kunna vara och för att LEVA!
Jag levde en stund igår..med näsan i en hästpäls.....här kunde jag låtsas för en sekund att allt var som vanligt.
Men vem är det jag försöker lura. Jo...eller hur.
Vinden som slet..gödselstacken som stank..hovarnas doft som stod runt oss....underbart!
Jag är som en fisk utan vatten. Precis så är det. Är det konstigt att jag blir sjuk då? Inte eller hur.
Jag kan alltså här och nu konsatera at de fnns inga mediciner i världen som kan hjälpa mig, det enda som hjälper är ATT KOMMA HEM TILL ETT HEM ...... Där jag känner mig hemma. Så själen får ro.
Det längar jag efter.
Kanske det blir så igen.
Dagen idag
Dagen idag bär med sig många funderingar. Dels funderingar om Respekt, Logik, Upplevelser, Men även sol och äntligen värme.
Visst är det skönt att äntligen kunna vältra sig i värme, i sol...sol!! SOL! jag älskar solen, jag avundas er som bor i varma länder där solen vandrar upp på himlen och skiner för er hela dagarna, året runt. så, precis så skulle jag vilja ha det.
Idag har jag upplevt en annan sorts värme...Värmen från hästar.
Hästar är det mest fantastiska djur som någonsin beträtt Moder Jord, detta kan jag klart konstatera. Känslan när en vän som jag inte mött på länge kommer travandes och gnäggandes emot mig...då är känslan extra mäktig..då..precis då lyser solen extra stakt på min himmel.
Jag har också blandade funderingar om upplevelser..hur man upplever andra, andras sinnestämningar och andras upplevda upplevelser. Vad jag kom fram till här var att var och en har rätt till sina upplevelser, sina bedömningar och sina känslor i det upplevda.
Det jag absolut vet är att jag äger min upplevelse. Även om den inte är korrekt för någon annan så är det för mig precis så, i den stunden det sker eller långt mycket senare.
Ingen kan ta det ifrån mig.
Om jag känner känslor, upplever saker, tycker på att "nog var det så"
SÅ ÄGER JAG DET UPPLEVDA
Och ingen...ingen ingen kan säga..NEJ..så var det inte för dig
Visst är det skönt att äntligen kunna vältra sig i värme, i sol...sol!! SOL! jag älskar solen, jag avundas er som bor i varma länder där solen vandrar upp på himlen och skiner för er hela dagarna, året runt. så, precis så skulle jag vilja ha det.
Idag har jag upplevt en annan sorts värme...Värmen från hästar.
Hästar är det mest fantastiska djur som någonsin beträtt Moder Jord, detta kan jag klart konstatera. Känslan när en vän som jag inte mött på länge kommer travandes och gnäggandes emot mig...då är känslan extra mäktig..då..precis då lyser solen extra stakt på min himmel.
Jag har också blandade funderingar om upplevelser..hur man upplever andra, andras sinnestämningar och andras upplevda upplevelser. Vad jag kom fram till här var att var och en har rätt till sina upplevelser, sina bedömningar och sina känslor i det upplevda.
Det jag absolut vet är att jag äger min upplevelse. Även om den inte är korrekt för någon annan så är det för mig precis så, i den stunden det sker eller långt mycket senare.
Ingen kan ta det ifrån mig.
Om jag känner känslor, upplever saker, tycker på att "nog var det så"
SÅ ÄGER JAG DET UPPLEVDA
Och ingen...ingen ingen kan säga..NEJ..så var det inte för dig
Det gick lika bra med gympaskor
Vädret höll sig, solen tittade fram mellan varven och det var precis sådär mjukt och skönt med en hästmule som jag hade tänkt att det skulle bli.
Jag hittade aldrig mina Blundstone, men det gick lika bra med gympisar. Jag hittade aldrig min hästjacka heller, (Var fan är alla mina saker?) Men jag hittade något annat....värdefullt......en bra bit tillbaka till glädjen!
Ork lust och vilja ....det öppnade sig lite igen.
Idag är det Torsdag. Dax för provsvar.
Usch.
Jag hittade aldrig mina Blundstone, men det gick lika bra med gympisar. Jag hittade aldrig min hästjacka heller, (Var fan är alla mina saker?) Men jag hittade något annat....värdefullt......en bra bit tillbaka till glädjen!
Ork lust och vilja ....det öppnade sig lite igen.
Idag är det Torsdag. Dax för provsvar.
Usch.
Hästmule
Idag ska jag få snusa på en hästmule. Det är en underdrift att säga att det gör mig varm.
Jag vet att detta är en stor del av sorgen som tynger mig, det är ju och har alltid varit en så stor del av mitt liv.
Jag har Hemlängtan, svår ren och skär Hemlängtan.
Geografiskt...såklart, jag finns inte längre på den plats som gav mig glädje och liv, fattas bara om det inte skulle kännas. Rent Logiskt borde jag automatist jämföra fördelarna men i nuläget badar jag i nackdelar.
Känslomässigt...är jag hemma men det störs ut av sorlet, oljudet från allt annat.
Jag blir galen utan hästarna, fullkomligt dum i huvudet och bara att få veta att jag ska få klappa luden fyrbening idag gör mig glad så jag gråter. Löjligt kanske. Men så är det.
På Fredag är det dax igen, då ska jag få klappa på Häst igen....och inte vilken häst som helst, det har han väntat på den gode Herrn, det vet jag.
Jag har fortfarande chansen att resa ner i helgen och ha ett par lugna dagar hos mina Österrikiska vänner, de "hotar" med att skicka biljett bara jag kommer så de kan se att jag lever.
Känns konstigt, allt känns omvänt och brukar det inte vara så att det är hon den där med alla färger i håret som brukar vara den som tar besluten?
Fan vad jag är Passiv!
Det där Vacuumet, tar det aldrig slut?
Jag hör att ni pratar runtomkring mig men jag är ledsen, det går inte in! Jag hör er inte!
Allt är endast ett stort sorl, som Bin i en glasburk och det kommer inte ett endaste vettigt ord till mig, allt sorteras bort och slängs.
Dagen gryr..jag har suttit och tittat ut sedan kl. 04.15. Det kan bli en fin dag. Rent vädermässigt alltså.
Förövrigt så hade jag nog skitit i vilket om det inte hade varit för att det existerar glädjeplättar i mitt liv.
Pussa på Hästmule, måste säga...att mina tankar varit upptagna med att undra
var i helvete mina Blundstone tagit vägen!!!
En annan fyrbent luden sak vaknar....tittar storögt på mig. Han har sovit nära mig hela natten, han vet så väl, här behövs inga ord.
Dax för morgonrundan.
Jag vet att detta är en stor del av sorgen som tynger mig, det är ju och har alltid varit en så stor del av mitt liv.
Jag har Hemlängtan, svår ren och skär Hemlängtan.
Geografiskt...såklart, jag finns inte längre på den plats som gav mig glädje och liv, fattas bara om det inte skulle kännas. Rent Logiskt borde jag automatist jämföra fördelarna men i nuläget badar jag i nackdelar.
Känslomässigt...är jag hemma men det störs ut av sorlet, oljudet från allt annat.
Jag blir galen utan hästarna, fullkomligt dum i huvudet och bara att få veta att jag ska få klappa luden fyrbening idag gör mig glad så jag gråter. Löjligt kanske. Men så är det.
På Fredag är det dax igen, då ska jag få klappa på Häst igen....och inte vilken häst som helst, det har han väntat på den gode Herrn, det vet jag.
Jag har fortfarande chansen att resa ner i helgen och ha ett par lugna dagar hos mina Österrikiska vänner, de "hotar" med att skicka biljett bara jag kommer så de kan se att jag lever.
Känns konstigt, allt känns omvänt och brukar det inte vara så att det är hon den där med alla färger i håret som brukar vara den som tar besluten?
Fan vad jag är Passiv!
Det där Vacuumet, tar det aldrig slut?
Jag hör att ni pratar runtomkring mig men jag är ledsen, det går inte in! Jag hör er inte!
Allt är endast ett stort sorl, som Bin i en glasburk och det kommer inte ett endaste vettigt ord till mig, allt sorteras bort och slängs.
Dagen gryr..jag har suttit och tittat ut sedan kl. 04.15. Det kan bli en fin dag. Rent vädermässigt alltså.
Förövrigt så hade jag nog skitit i vilket om det inte hade varit för att det existerar glädjeplättar i mitt liv.
Pussa på Hästmule, måste säga...att mina tankar varit upptagna med att undra
var i helvete mina Blundstone tagit vägen!!!
En annan fyrbent luden sak vaknar....tittar storögt på mig. Han har sovit nära mig hela natten, han vet så väl, här behövs inga ord.
Dax för morgonrundan.