JAG

För att gå vidare behöver man veta var man kom ifrån

För att veta riktningen behövs egentligen ingen särskild kompass

För att ta nästa steg

MEN

Om man nu ska ta ett sådant steg

Behöver man vara

HÄR

I nuet.

Utan att veta var man är just nu, här i denna stund kan man aldrig ta nästa steg i en rikting.

Stormens öga

Mitt i

VET NI

Det är där

Precis där det är som lugnast

Så medan folk slösar sin energi

Betraktar jag lugnt

alla ord som korsar härs och tvärs

Alla meningar i tron om hur något är eller har varit

och en annan sak

Väljer man sina vänner?

Japp

Lika mycket som man väljer sina ovänner

Vilket innebär

att mitt i stormens öga

Är det precis lika lugnt som alltid annars

För vänner, det har jag, hur mycket det än stör

så existerar lojalitet även HÄR

Och ja, man väljer sina ovänner

Även om det låter konstigt så är det så, och det är så otroligt skönt att kunna säga

Jag har inga!

Varför välja att ha ovänner? Varför välja att tycka illa om någon? Varför välja att ha förutfattade meningar om någon?

NEJ


Det ger mig ingen som helst livskvalitet!


Att döma någon utan att ha FAKTA är ungefär detsamma


Därför lutar jag mig tillbaka

Och är öppet ärlig

Vänlig

Mig själv


som GÄRNA svarar på frågor

Men inte deltager i någon cirkus

Som jag inte själv valt att starta.


Jag kan kommunicera, jag kan prata



Men har NÅGON kontaktat mig?


mailat, ringt, undrat...


?



Nej.



Så HÄR


Precis här


Fortsätter jag att vara JAG.


Medan folk slösar vidare på sina energiresurser


passar jag på att göra något kreativt.


VAD kommer att synas snart.



Trevlig kväll alla!

Teknikens under.

Att två datorer och tre nätverkskort ska bråka samma vecka är bara för mycket.

Är det min strävan efter jordning som har lett mig hit, att slippa datorer?

Att inte kunna nå sina mail eller skriva av sig varje dag är utav en prövning som bara tar för mycket energi.

Jag vill inte vara utan datorerna, bara ha en valmöjlighet

Veckan som gått har varit både och, precis som livet alltid är. Lilla Gos har blivit 10 år gammal, vilken milstolpe i livet! När jag fyllde 10 fick jag en kattunge, en cremefärgad perserhona vid namn Rimba. Fantastiskt vacker. Idag 28 år senare önskar sig ungdomarna Nintendo DS. Naturligtvis med spel i där man kan ta hand om djur.

Tekniken går framåt.

Eller var det bakåt?

Kalas har vi haft i alla fall, trevligt mysigt och gott. Tack ni som hjälpte till att förgylla hennes tioårsdag!

Jag har som vanligt funderat mycket och då tänker jag ju i bilder. Jag har den här cirkeln som jag brukar prata om, där kärnan är tyst och lugn och utsidan är hal och glatt. Ytan är just ytlighet och kärnan är djupet, jorden, grunden.

Om man lever mitt ute i skogen utan distraktioner eller möjligheter och val så kanske det hade funkat, men upp till ytan åker jag, då och då finner jag mig själv ha halkat av ytskiktet och ha drattat på ändan.

När min önskan är att alltid göra valet, i alla situationer, att vända mig inåt, ta beslut och reagera samt lösa situationer med lugn och ro, djup och stabilitet.

Med dessa tankar gick jag i fredags till kyrkan. Att sitta en stund utanför ger mig alltid lite kraft och brukar ge mig insikter jag inbillar mig aldrig kunnat få annars.

St:Pauli kyrka är lustig till formen, den är rund men kantig ändå.

Det var där, just då, vid 11 tiden i fredags som det slog mig.

Jag satt mitt i solen och bara njöt, dels av att sitta där i tystnaden, dels av värmen men också av mina tankar som jag ventilerade med kyrkans omkringliggande väsen, ÄR DET DUMT att befinna sig på cirkelns ytskikt?

ÄR DET DUMT att inte alltid befinna sig på insidan?

Så satt jag så en stund och studerade kyrkan...och så slog det mig.

Bilden var så tydlig och klar.

Även en rund form kan vara kantig, och bestämmer jag mig för att min cirkel som ju är mitt liv, har formen av den här kyrkan, så kommer jag inte att halka och slå mig mer! Jag kan inte glida av och slå halvt ihjäl mig då eftersom kanterna kommer att stoppa mig!

Kanterna kommer att ta emot mig i mina fall!

Så.

Att vara på ytan är OK, att vara "ytlig" är ok så länge jag har en backup och något som fångar upp mig.

Det innebär att jag får jobba för det.

Jag får planera väl och tänka igenom mina handlingar och val, jag KAN vara på ytan men inte utan att FÖRSTÅ vad jag gör där!

Förståelsen för mitt görande är det som kommer att stoppa mina fall.

Vilket i sig innebär att jag behöver dra åt bromsen.

Vilket i sig, i en förlängning kommer att hindra mig i att stanna på ytan för när man har förståelse, är strävan efter något annat eller mer, fullkomligt onödig.

Idag är det söndag, det har varit något av en teknik-vecka...och spännande är det såklart med en ny vecka som väntar runt hörnet, vad kan den föra med sig, kan man ju undra.

Vad ska Ni göra i veckan som kommer?

Gör du det? Tar du hand om dig?

Om vi delar in oss själva i baksida, framsida, uppe, mitten och nertill och kollar över dessa delar får vi ganska snabbt en bild på vår prioriteringsförmåga samt vilja att skapa balans.

Har ni fysisk balans?

Att ha fysisk balans innebär inte bara att vara stark eller stabil, det innebär också att ge uppmärksamhet till alla delar som är delar av vårt Jag.

Jämför till exempel:

Antal timmar i veckan som du spenderar på ditt ansikte mot antal timmar som du lägger på att ta hand om baksidan av dina hälar.

Ge en endaste anledning till varför dina hälar skulle vara mindre värda än ditt ansikte!

Gå över din kropp i tankarna och fundera på hur du ska göra för att jämna ut tiden som du dagligen lägger på din kropp, se om du kan fördela den lite bättre! Ge en stund åt glömda och gömda delar av din kropp!

ABSOLUT inte för att behaga NÅGON annan än dig själv!

Endast för att själv känna att DU är värd något för DIG.

Genom ATT ge värde åt alla delar av din fysiska kropp berör du och balanserar också din insida, till exempel din ländrygg, den stimulerar sinne och själ, dina skuldror ditt reningssystem, dina vader allt du samlar på dig, ta hand om dig!

Gör en genomgång och skapa nya rutiner för de gömda och glömda delarna, integrera dessa i din vanliga dagliga skötsel och uppmärksamma mycket snart hur mycket ljus du plötsligt släpper in i ditt liv, hur mycket luft och liv som plötsligt skapas och hur mycket ditt eget värde för den du ÄR stiger, först och främst för DIG men också för andra att skåda och uppleva!

Vilken del börjar du med?

Hur viktigt är ett löfte?

Och hur fungerar det rent andligt-anatomiskt-universellt med ett löfte?

Om vi tittar på strukturerna Sinne, kropp och Själ, som alla är delar av oss själva, kan vi se att ett löfte ger avtryck i alla delar, framför allt i sinnet.

Alla beslut som tas börjar i sinnet och slutar i sinnet så den märkbara process av ett beslut kommer alltså alltid tillbaka för att mäta sin kvalitet efter att ha gjort sin runda i kropp och själ.

Jag avger ett löfte.

Detta har jag tänkt på, funderat över, planerat i sinnet. Sinnet är den del som speglar min utsida, miljön jag lever i, alla intryck jag får till mig i livet, kanske situationerna här rentav är det resultat som gör att jag avger just detta Löfte.

I kroppen känns det, det pirrar i magen, brusar i blodet, flammar i ansiktet, rodnar i huden, spänner i muskler, alltid, på något sätt känner vi av våra löften fysiskt, endast av den enkla anledningen att allt hör ihop och kroppen är den del som vi känner bäst till, alltså behöver vi en fysisk generator för löftet.

Själen är vårt duntäcke, som bäddar in och tar hand om löftet som ligger i sinnet och flyter. Själen har ett evighetsjobb med att förhindra läckage och att bibehålla skyddet runt det vi bestämt oss för.

Sinne kropp och själ. Alla tre i direkt kontakt.

Vad händer när vi inte håller vårt löfte?

Någon av de delar som är JAG har fått en störning, det finns en disharmoni av någon anledning, jag behöver jorda mig, landa och se, vad är fel?

Oftast är det sinnet, då det är här löftet ligger, så den sociala strukturen brukar sätta åt här och börja sitt nedbrytande mönster precis där det gör som mest ont.

Jag har plötsligt svårt att hålla mitt löfte. Vad ska jag göra? Hur ska jag stoppa det som sker?

Impulser utifrån, saker vi TROR vi behöver i kombination med lättja och lathet, att inte orka, här faller betydelsen av det vi en gång lovade.

Se över vad du egentligen vill, ta ett beslut, ta flera beslut, ta alla beslut som behövs men se till att mena det du säger! Och ta en stund, en sekund eller två och blunda, ta in att du är en komplex individ i tre delar och dessa delar vill samarbeta, flyta in i varandra och ha den enhet som du så gärna själv vill ha, balans.

Känn att du smälter samman och se sen över det löfte som du en gång gav, se om det egentligen ens är aktuellt, om du fortfarande verkligen menar det du då en gång lovade, och om det nu är så, acceptera att det om igen sätter sig i alla dina delar som är du, som ett avtryck för vem du är och vad du står för, och tänk på att tvivla kan vi alltid göra men att bryta löften..

Att bryta ett löfte skadar ditt sinne, och skapar ett mönster som gör att det fortsättningsvis är OK för dina delar att bryta de mönster som du en gång programmerat, så att bryta ett löfte medför att du bryter felr och plötsligt känner du inte igen dig, du är VILSE...och din omgivning klarar inte av dig än mindre klarar du själv av de du egentligen vill ha nära.

LÖFTEN

Ett litet ord i den stora världen som ger massiva avtryck långt in i Universums mest dolda hemligheter, se till att du menar vad du lovar, och se till att hålla dem eller bryt dem med värdighet, det är helt ok, det ÄR helt ok och fullt lovligt att ta tillbaka ett löfte, för det är inget annat än ett nytt beslut! Och alla beslut som tas i samförstånd med sinne kropp och själ i positiv anda, i lugn och harmoni, skapar för dig och alla de dina en balans i tillvaron som är BEKVÄM att leva i.

Så

Skapa, men skapa i sanning.

Nya kläder

Varför är det så fult att avreagera sig!

Vad skulle hända, och vad händer faktiskt om man aldrig gör det?

Tänk själva, att samla allt, från början på sin insida utan att få använda ventilen någon gång! Utan att få skala av sig de gamla lagerna av energi och negativa upplevelser, minnen!

Som ormen som skalar av sig sitt skinn och plötsligt har en ny praktfull dräkt, så borde vi också kasta våra kläder ibland, inse att vi blivit omoderna och se till att skapa en ny kreation att bära med stolthet!

Att aldrig städa och göra sig av med gammalt skräp innebär att negativ energi kvarstår och detta bränner.

Att ha en evigt brännande process på sin insida gör inte bara ont, det skapar frustration och smärta, olustighet och dåliga, destruktiva livsmönster! Och inte nog med att vi själva har det så, det smittar till våra närmaste!

Att skapa en ventil som vi har kontroll över, är en mycket god idé.

Denna ventil behärskar vi och kan stänga av och sätta på när vi vill!

Det är en av livets svåra gåtor, att leva i balans, men det är fullt möjligt för alla och envar att lära känna sig själva och programmera sig efter sina egna önskemål!

Men ibland är det såklart lättare att skylla ifrån sig och säga att det var DITT fel.

Men se så enkelt är det inte ute i verkliga livet.

Där eller här, välj själv, kan just DU skapa precis allt du vill ha och önskar!

Vi vill ha en ventil att kunna kontrollera.

Så då skapar vi en sådan.

Vi programmerar oss med just tanken, av en ventil, och oavsett hur den ser ut eller var vi sätter den är det redan bestämt att den fungerar perfekt redan från början, inga tveksamheter alls, den är bara perfekt.

När ska den då öppna sig och pysa ut negativ energi?

Det är upp till var och en såklart, men en god idé är..- När det behövs -

Kan det vara så enkelt?

Ja såklart, Livet är så enkelt eller precis så svårt som vi vill.

Så, då skapar vi denna ventil, sätter den på plats och säger, ALLTID, när jag behöver balans, när jag är på väg att samla på mig negativ energi, ska denna ventil öppna sig och pysa ut precis allt det som jag inte ska ha kvar, lämna endast allt det som är positivt för mig!

Hur ska då detta ta sig i uttryck?

Det är upp till var och en, en bra idé kan vara i sång, i jogging, i städning, i målning, i skrift, precis vad du vill alltså!

Men hur kan något negativt bli positivt?

Jo, för det är ju precis så, vi vänder, skapar, bygger, river, konstruerar och hanterar vårt liv precis hur vi vill och så blir det också! Vår skapelse är alltid fullständig, det är upp till oss att bestämma med vilken kvalitet!

Själv har jag valt skrift.

Varje gång skiten ska ut känner jag ett behov av att skriva.

Och precis som jag skänker gamla kläder till UFF och handlar nya direkt, så skänker jag gammal använd energi och hämtar ny genom min kreativitet.

Balans.

Och att aldrig låta min ventil bli aktiverad i destruktiva livsmönster, att lära mig flexibilitetens fiffiga användbarhet, jag KAN töja på stunden i stridens hetta och vänligt hålla tillbaka för att skriva av mig skiten efteråt, aldrig mer bråk alltså.

Jag KAN styra min ventil, men bara om jag känner till den, vet att den finns, hur den fungerar och ATT den fungerar.

Detta leder ohämmat till ordet kommunikation, men det är en helt annan tanke.

Hur använder ni er ventil?

En sak vi behöver förstå i strävan att bli någon är, att vi redan är den någon som vi söker, det medför att istället för att söka och söka och sträva är det bara att stanna upp och acceptera, se, uppleva och lära känna dig själv, för att, du, precis du är ju redan den du är!

I strävan efter uppmärksamhet och att synas, att lyckas och att vara någon utåt, så missar vi ofta en stor detalj, oss själva.

Är inte detta då ganska ironiskt?

Vi ÄR ju där, precis hela tiden, för oss själva att lära känna, varför leta på landet efter höghus när du bor i stan?

Det är fascinerande, att sökandet efter sig själv så ofta utförs där man själv inte ens är, man reser, letar, betalar dyra pengar för coacher som ska peka i rätt riktning, läser böcker om självförverkligande, går kurser, och letar vidare, när det enda man behöver göra är att stanna upp. Ta ett andetag eller två och helt enkelt acceptera.

Jag ÄR.

Livet är ett puzzel

Fullbordan sker då sista biten faller på plats.

Alla dessa delar som vi samlar på oss från dag ett i det vi kallar livet, ska fogas samman och passas ihop, inte bara från en sida, ibland ÄNNU FLER!

Om vi tittar på struktur så har vi fler sidor, utsida, insida, ovansida undersida, framsida, baksida, samt ytsida.

Är det konstigt då att allt inte kan sammanfogas i ett huj?

Är det konstigt då att alla dessa delar inte kan samverka direkt från start?

Vi vill alla ha smidighet, ett smidigt lätt lullande liv.

Vad lär vi oss då?

På bristningsgränsen är vi alltid som dummast, direkt efter, när tystnaden slår oss, som efter åskstorm, kan vi alltid blicka tillbaka i tomrummet som skapades och bilda nya kloka tankar.

Vad är en puzzelbit?

Det är en beståndsdel som är av högsta vikt för ditt fortsatta liv då du själv valt att infoga den just som en livsavgörande del i din struktur.

Vi väljer bara bitar som vi får ut något av. Positivt eller negativt.

Om vi åter tittar på sidstrukturerna , insida, ovansida undersida, framsida, baksida, samt ytsida, kan vi tillägga de fyra analyssätten, Positiv konstruktiv, positiv destruktiv, Negativ konstruktiv, och negativ destruktiv.

I detta ser vi att dimensioner bortom dimensioner öppnas och skapar för oss möjligheter att göra vårt liv till både rikt och djupt, vi behöver inte leva på YTSIDAN.

Varför lever vi då på den där Ytsidan? Varför ÄR det så viktigt med ytliga detaljer?

Spänningen, och inte bara spänning som i äventyr, utan YTSPÄNNINGEN, vi vågar inte släppa efter och bli den där droppen som släpper sin form och blandar sig med havet...

När vi har tillit, då sker det, till dess lever vi med en högspänning applicerad runt våra tre delar, sinne kropp och själ.

VÅGA SLÄPPA SPÄNNINGEN...Glid ner från YTSIDAN ner i oceanen av liv, beblanda dig med flödet som ständigt vill vidare till nya INRE äventyr, som leder dig vidare framåt uppåt utåt inåt neråt bakåt!!

Vad sker på ytan?

Jo, här matas vårt ego, den falska spegelbilden av hur vi tror att et liv ska levas, med åtrå efter uppmärksamhet, vackra saker och glänsande mynt att skryta med.

Det är lätt att fastna där, ytglansen kan poleras att skimra som en stjärna men stjärnkvaliet kan du ALDRIG nå förrän du når din kärna, din egen kärna av personlighet.

VEM ÄR DU?

Vet du ens det?

Har du vågat prova att se efter? Känna?

När man förlorar kontakten med sin insida och glider runt där uppe på ytan och närs av allt kommersiellt skit som strömmar lättillgängligt genom varenda por vareviga dag, så förlorar du också kontakten med det som är dig kärt.

Dig själv, din familj, dina rötter och din själ!

Din själ har aldrig rum på ytan! Du kan aldrig nå din själ om du inte öppnar upp och släpper ut och släpper in!

Det är DAGS NU!

Att söka sig inåt, att släppa ytspänningen, glida ner i oceanen av liv och utforska JAGET som LÄNGTAR efter identifikation!

VAD ÄR egentligen viktigt?

Kaffekoppens glans eller kaffet däri?

Kärnan, att nå kärnan är HUR ENKELT SOM HELST men man måste våga, man måste VÅGA se och känna och höra, och VILJA veta vad som finns där.

Mina puzzelbitar hamnade i en box, de skakades runt och de föll fel, men jag plockade upp dem allihop...la tillbaka dem i boxen och skakade runt igen...

Det gör ont att plötsligt förlora sitt fäste...det gör ont att förlora sin Ytglans...men vad är det värt när man tappat sin kärna som är den som ger LIV?

När bitarna föll ut...så föll jag med smärta..

Men bit för bit har jag lagt på plats, sett till att de hamnar rätt, med rätt sida mot rätt sida..

Det finns många puzzelbitar kvar att hitta hem till, det finns lika många bitar kvar att hitta alls, det viktiga är, just i detta här, är att inte flyta upp i lättja, att inte släppa taget om kärnan som ger liv, att inte tappa fotfästet och hamna i utkanten av det spända gummibandet, att sträva mot totaliteten och fullkomligheten genom att ha KONTAKT med alla delar som är JAG och att MINNAS endast de goda tingen för att POSITIVT KONSTRUKTIVT bygga upp endast det som gör mig gott.

Mitt val är enkelt. KÄRLEK.

Finns kärlek, finns hopp och då finns även allt annat.

Viljan, tron, hoppet, alla förankrade med YTAN och att KUNNA misslyckas, så vill jag inte ha det.

NOLLTOLERANS

Jag ska VETA att det är bra för mig, annars kan det vara.

Jag är bara ett barn.

Yttre impulser reflekteras i mitt inre Universum.

Jag är bara ett barn som vill lära mig gå.

Livets väg som bit efter bit, tar mig framåt, till mitt vuxna jag, OCH jag har mycket att lära, insikten är där, jag vet hur det är och jag har hittat dörren in.

DET ÄR DET ENDA SOM ÄR VIKTIGT NU.

KÄRLEKEN och dörren in, och att VETA att varje steg från och med nu ENDAST leder mig till mitt inre JAG där jag kan hämta allt som gör mig gott.

Så vill jag ha det och så är det just i detta nu, för jag tänker inte titta bakåt och jag tänker inte titta framåt, jag ser vad jag har och jag lever i det, ger kvalitet till vad som ÄR och håller fast vid mitt inre, slutar putsa min fasad och låter masken ramla av.

Jag är den jag är.

Varken mer eller mindre.

♥

♥

Av olika anledningar kom veterinären ut idag..

men jag måste säga att trots anledningen till hans visit var avrundningen rena rama lyckan


*Vilken otroligt vacker häst*



Visst är han.....



Och sagt av den veterinären....ja det betyder allt.

Min ena hund fick för över ett år sedan ett nytt hem. Då inga papper skrevs eller handlingar bytte hand får vi räkna det som ett fodervärdshem.

Jag fick för en tid sedan reda på att hunden var avlivad, jag fick en chock och stötte det ifrån mig, nybliven mamma som jag dessutom var tog jag det inte till mig.

Så sakta har det smält in i mig och häromdagen kontaktade jag FV. för att mötas av ilska, hårda ord och en VÄGRAN att få reda på vad som egentligen hänt min hund.

En vän till mig hjälpte mig att ringa runt till ALLA veterinärkliniker i staden där det sades att hunden skulle vara avlivad, ingenstans fanns det i registret att denna hund var avlivad eller behandlad.

Jag försökte då igen få reda på vilka kliniker som hade varit aktuella för hundens avlivning och fick till svar att det visste inte FV. KANSKE det var klinik A eller B.

Båda dessa kliniker var redan kontaktade och ingen av dem kände till hunden.

Här kunde jag släppt det.eller nej...det kunde jag såklart inte.

Min intention var en helt annan från början, jag ville ringa uppfödaren för att berätta att hunden var död men när jag möttes av detta motstånd från FV. blev jag orolig, vad har egentligen hänt?

Sedemera hörde jag på omvägar att FV. skaffat ännu en hund och att dessa hade slagits rejält, vad hade hänt? många tankar skapas och bilder svishar föbi.

Så..jag tryckte på, fortfarande schysst, jag vill veta!

Då hette det plötsligt att FV. Bror hade kvitto på avlivningen så jag fick vänligen kontakta honom.

Detta smälte jag en natt och sms:ade FV. Dagen efter med ett, ok, kan du skicka hans nr? För att då mötas av ett MKT tråkigt sms med massor av påhopp och ett nekande i att kunna få kontakt med FV. Bror för han ville väl inte ha med mig att göra


Ok ok

Så.

Hur gör man?


Lever min hund? Är hon död? Såld? Skjuten? Ihjälbiten? Avlivad?


Fv. har vänt det till personpåhopp så att kontakta henne mer känns bara....ledsamt. Tyvärr är hundens uppfödare utesluten ur SKK (Har ingen aning om varför) så hunden finns inte kvar i register.

Varför ska det mörkas? Vad har egentligen hänt?

Det enda jag bad om var att få veta var hon var avlivad, en enda enkel fråga, men så påhoppad jag är nu och med de undanmanövreringarna FV. håller på med tror jag att det hänt något annat.

Hur gör man?



*********

*********

Såhär skrev jag på ett forum och fick till svar att då jag inte längre kan räknas som ägare även om papperna ej bytat hand kan jag inte göra något.

Jag svarade att jag ändå rent moraliskt och socialt kan tycka, och att sanningen alltid kommer fram, och så är det ju.



Är det NÅGON som vet vad som hänt med Staffordshire Bullterriern Milda ?

Hon har under ett drygt år bott i Tomelillatrakten men sades ha ätit gift på annan ort, någonstans i Stockholm och sägs även vara avlivad där någonstans.

Vem kan berätta sanningen?

Att ha vänner som finns där torde väl ändå räknas som högsta vinsten?

Att i olika situationer så formateras och "teamworkar" dem utan att jag ens bett om det!

Jag är stum av förundran där jag sitter på min åskådarplats och ser hur det bara sker...


Jag kan bara säga Tack!


Ja har vunnit högsta vinsten och sanningen...ja den kommer alltid fram..eller hur?



Har ni miljondollarvänner?